Usch, nu har jag fått tid för operation🙈

Usch för jag blev nervösare och mer stressad än vad jag hade trott att jag skulle bli,,,

men samtidigt är jag lättad över att det kommer att ske snart,, för det ska ju liksom ske,, det är ju typ inget som jag kan skjuta upp och sen blir det inte av.

Ingen chans till "strutsande" här inte😰

Så redan på måndag kl 10.30 nästa vecka, skrivs jag in på Akademiska sjukhuset i Uppsala, för att sedan opereras under tisdagen den 8/2.

En operation som beräknas ta ca 7 tim.

Och redan där kommer första ångesten, känns INTE kul att jag ska vara sövd så länge, känns inte kul attbehöva bli sövd alls😔

Alltså ibland skäms jag över mig själv efteråt.

Ta nu tex, när en läkare från Uppsala ringer upp mig och berättar om operationen,

vad ska hon tro om mig liksom?
För jag blev skitstressad, och börjar babbla och rabbla om att det är väl "erfarna" läkare som ska skära i mig?
-Dom har väl gjort detta förut, säger jag, för jag vill INTE att någon nybörjare ska få skära i mig...

Och hon svarar snällt att,

-Nej, så många "nybörjare" har vi inte på den här avdelningen!

Men jag fortsätter med att,,,

-Nej, men nån gång måste det ju vara den första för någon läkare, jag vill INTE ha några praktikanter med..

Den stackars läkaren fick ha en Ängels tålamod...

Men såhär i efterhand, så inser ju jag att, va Faan, jag kommer ju sova, inte märker väl jag om 17 läkarstudenter står och studerar in i min mage medans jag sover 😴😫

Och kan jag dessutom bidra med att dom där 17 lärarstudenterna lär sig, för att sen i framtiden kunna rädda sånna kvinnor som mig, så ska väl jag vara stolt till att bidragit med det⭐️

När vi sen la på luren, så va jag skitstressad och uppe i varv, visste inte vilket ben jag skulle stå på.

Tog med mig hundarna ut på en skön promenad, och som alltid hjälper hundarna och naturen till att få tankarna att klarna för en stund...
 
Direkt efter prommisen, drog jag till vårdcentralen i Mariefred för att ta prover inför operationen.

För även om cellgiftsbehandlingen på torsdag ställdes in, så skulle prover tas.

Det gick faktiskt lite snabbare än sist, trots att det var måndag👍

Hem och plocka upp Thomas, för vidare avfärd till Nykvarns Hundhall för lite rolig träning...

 
Våra duktiga hundar skötte sig lika bra som vanligt...
            
Tycker att saktadelen på framåtsändandet går över förväntan....
 
Längtar sååååå, tills det är dags att sätta ihop hela momentet...
 
Och vad vore hundhallsträning utan en selfie😆

Hemma igen, var det dags för fåren att få en ny höbal.

Det är ett jobb som Sheriffen älskar, för då får han valla iväg fåren, och hålla dom medans Thomas kör in höbalen med traktorn.
 
Dom äldre tackorna sköter sig bra, men fjoårslammen är lite busigare, och försöker smita förbi oss, för att så fort som möjligt komma fram till balen,

Men där är Glock skitaduktig och snabb på att Stoppa dom⭐️
Älskade Sheriff❤️❤️

Efter att hästarna fått sitt, gick vi in,

Thomas, som har vansinnigt mycket att göra på jobbet just nu, satte sig för att jobba över en stund.

Och tänk att då, när jag blir själv och "sysslolös" så kommer Mr Ågren och knackar på igen..

På måndagskvällen blev jag så vansinnigt stressad över hur jag ska hinna allt innan jag läggs in, och blir borta jag vet inte hur länge.

Hur ska Thomas klara sig utan mig?
Vad ska han äta?
Hundarna, vad ska dom tro? Jag har aldrig varit borta från dom så länge.

Och när tankarna börjar snurra, så snurrar dom rejält, så rejält så jag tror jag fick nån slags allergisk reaktion pga av stresspåslaget.

Kände hur det började sticka och bränna i ansiktet.

Kollar mig i spegeln, och ser nån grotesk varelse stirra på mig,,,

Ansiktet knallrött och helt uppsvullet, och det röda spred sig ner över hela halsen och bröstkorgen.

Osäker på om jag inbillar mig, går jag upp till Thomas och frågar om han ser något konstigt på mig?
-Åhhhh, HERRE JÄVLAR, som du ser ut, vad har hänt?

Och där och då får ju jag såklart en panikångestattack och tror att jag ska kvävas.

Funderar på om jag kan ha ätit och druckit något konstigt, men hittar ingen som helst jäkla anledning.

Tar en Tavegyl, som jag fått av sjukhuset för att jag haft lite problem med utslag i ansiktet efter cellgiftsbehandlingarna, och lika fort som det blossade upp, så la det sig igen...

Märkligt, men jag tror det beror på stress....

Tavegyl gör mig vansinnigt trött och dåsig, så jag gick ganska snart å la mig, somnade, men sov så jäkla oroligt hela natten, drömde så jäkla mycket skumma drömmar,

tex en att jag födde barn, men fick inte behålla bebisen för att jag inte ansågs vara en lämplig mamma,

och jag var inte speciellt ledsen över att jag inte fick behålla bebisen,,,,

däremot var jag VÄLDIGT bekymrad över att det läckte mjölk ur mina bröst, och det gjorde så att jag var orolig över att Olsson inte skulle vilja lämna min station på rapporten, för att jag luktade så gott😱

Vart Faaan kommer allt ifrån?

Och inte var jag mer stabil i huvudet på tisdagmorgonen, (nästan som att jag kan förstå att en bebis född av mig skulle omplaceras😖)

Jag ska äta frukost, öppnar kylen, och det första jag ser, är den stora, fina, osten 🧀 jag köpt för att njuta av till frukost.

När jag ser den, så inser jag att den kommer jag inte hinna äta upp innan jag läggs in, så den kommer hinna mögla.

Och den lilla oväsentliga detaljen var nog för att tårkanalerna skulle öppnas, och jag bara grät, och grät och grät genom hela frullen....

ÖVER EN OSTJÄVEL??????

Man kanske undrar varför jag skriver detta och lämnar ut mig själv på detta galna vis?
Men jag märker hur bra jag mår efter att få sätta mina tankar och känslor på pränt.

Jag har en väldigt fin vän i min närhet, som gått igenom i princip samma sak som jag går igenom nu,

och imorse när jag skrev till denne över hur jag mådde och kände, så svarade hon direkt och frågade om jag ville att hon skulle komma hem till mig, så vi kunde sitta och prata.

Hur fint är inte det?
Däremot, så kände jag att bara vetskapen att möjligheten fanns, men framförallt att jag skrev ner hur jag kände, hjälpte massor⭐️
TACK du Underbara fina medmänniska❤️
Åh, som jag hoppas att jag får chansen att hjälpa någon i samma situation i framtiden❣️

Och som jag nu tjatat om snart en miljon gånger, så är jag oerhört Tacksam över att kunna åka till Nykvarns Fantastiska Hundhall när tankarna skenar iväg.

Under min och hundarnas timma där på tisdagsförmiddagen, glömde jag all oro,,, och var bara så glad i mina fantastiska hundar❤️❤️

 
Hemma igen, var det dags för lilla Waijti att träffa vår hovslagare för första gången.

Annars brukar Thomas sköta hovslagarbesöken, men som sagt så har han Massor att göra på jobbet, så denna dag fick det bli mitt ansvar...

Linus är ju som vanligt superenkel...⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
 
Men hur skulle det gå med fölis?

Och Älskade lilla hästen💓stod som en liten ängel i stallgången⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

 
Fick sååå mycket beröm av hovslagaren efteråt, om vilken trevlig liten individ och bekantskap Waijti var.

Det gör oss stolta och glada😃

Sen gick jag in och sov middag i 2 timmar,,, det tar på krafterna att föda barn på nätterna😂😅🤣

Har ikväll också fått en skriftlig kallelse till Uppsala med lite mer detaljerad information om råd inför, innan, under och efter operationen.

Det taggar mig att det skrivs  mycket om att hur jag kommer må efteråt, beror mycket på mig själv och min egen inställning.

FAAN SOM JAG SKA KÄMPA💪

Jag SKA tex snabbt komma upp och röra på mig.

Och när jag sen skrivs ut och får komma hem, så ska jag inte lyfta eller bära tungt på 2 månader, det kan jag ta, men jag Älskar att det står att bästa medicinen är promenader...

Att få promenera igen i skog och mark med mina älskade hundar, det är det jag kommer sakna mest, men vetskapen om att varje promenad kommer göra gott, det triggar......👊

Ber nästan om ursäkt för ett utlämnade och stundtals negativt inlägg, men skrivandet får mig av någon underlig anledning att må mycket bättre🥰

  Jag ska tamejfaaan sluta med att planera saker, för det blir iallafall aldrig riktigt som jag vill. När vi tidigare i vintras planerade vårens tävlingar, så byggde vi hela säsongen runt att vi ville tävla på ToppTävlingen Kungafärden i Kungälv u...

  Hajja, att jag igår var såååå jäkla trött när vi kom hem från Flen, så att jag inte orkade blogga😱Det har nog fanimej inte hänt tidigare, för jag såg fram emot att skriva redan igår.   Vi var hemma vid 16.30, då packade vi ur HobbeL...

  Ser tillbaka på veckan som gått, och njuter av att den innehållit så mycket hundträning. Gladast är jag över att jag hittat tillbaka till viljan och glädjen i att träna hund igen, Olsson ÄR verkligen en Toppenhund, om jag bara har orken och j...

Mmmmmmmmm, Morris, Min Morris❤️, trött och sliten, men Lycklig och fulltankad med kärlek, sitter jag nu i mitt älskade kök, och ser tillbaka på en helg fylld av villkorslös ren och skär KÄRLEK ❤️ Förstår knappt inte h...

  Men,,, sicken bra påskhelg det blev ändå. Trots att jag först var Väldans besviken över att det inte blev någon husvagnstripp....   Men jäklars som vi velade in i det sista fram och tillbaka, huruvida vi skulle åka eller inte... Det som ti...