Dessa Underbara, Fantastiska hundar, som skänker oss så mycket glädje,,,,

undrar vad vi skulle göra utan dom❤️❤️

Idag var det Årsmöte på Strängnäs Brukshundklubb, och jag hade riktigt mycket sett fram emot det.

För jag längtar som bara tusan efter att få träffa folk, suktar ju fortfarande efter mitt öppna hus, då ALLA i hela Sverige som jag känner ska vara välkomna hit.

Kommer troligtvis aldrig bli av, så då längtar jag näst mest efter att få åka ut med husvagnen,

sitta i ett stort gäng och grilla, och sen sitta och småsnacka hela natten lång.

Snart är vi där,,, men innan dess, var det så kul att återse flera av våra härliga klubbkompisar på Strängnäs BK.

Spännande och Pirrigt att komma in i klubbstugan, och se alla "Årets Bästa" pokaler, stå och vänta på sina nya ägare.

Skulle någon av dom få följa med oss hem till Sjövreten?
   
Herr Ordförande vakade över dom som en hök 🦅medans årsmötet pågick.

Men som en sista punkt på dagordningen var det dags för prisutdelning.....

Och Självklart, gjorde våra Älskade hundar oss inte besvikna.

Fantastiska VALLHUNDEN GLOCK tog hem priserna för,,,

• ÅRETS ELIT RAPPORT HUND🥇

• ÅRETS ELIT SPÅR HUND🥇

• ÅRETS BRUKSHUND🥇

 
Fantstiska MIXALEX OLSSON visade framtassarna hon också, då hon vann,

• ÅRETS LÄGRE RAPPORT HUND🥇

• ÅRETS HÖGRE RAPPORT HUND🥇

• ÅRETS LÄGRE SPÅR HUND🥇
 
Nu är tävlingar och priser inte det viktigaste här i världen, men nog tusan är det kul att få uppskattning för allt det jobb som vi alla som tränar och tävlar lägger ner på vår fritid.

det tycker iallafall jag, och jag är superstolt över våra duktiga hundar, inte bara när dom vinner, utan varje dag, året om....

Älskade Glock och Olsson,,,,, 

VI ÄLSKAR ER❣️❤️❣️❤️❣️

På vägen hem från Strängnäs stannade vi till på ICA i Åker, och köpte semlor till kvällen☺️
Jag och hundarna tog sen en fin promenad hem från byn i det magiska vackra vädret☀️☀️☀️
 
Snacka om vårkänslor🍃🌿🌱🍃🌿🌱

Annars har helgen varit väldigt lugn, med inte så mycket hundaktiviteter som jag egentligen skulle vilja.

Vi har sovit länge på mornarna, och när Thomas vid 9.45 kommit in från morgonscootringen, har jag dukat upp en riktig gofrulle, som vi njutit länge av...
 
Efter lördagens goda frukost, drog vi alla ut på en skön promenad med varierande underlag....

Lite isgata,,,,
 

blandat med nästan barmark....
   
Sen hade vi flera ärenden att uträtta i storstan (Södertälje)☺️
Bla ett besök på Granngården,,,,
 
Blir alltid lite smått och gott att packa in i bilen efter ett besök där....
 
For vidare till Biltema för ytterligare braochha saker,,,,,,
 
För att sen avsluta på Rusta,,,,
 
Phu😰, jag var heeeeelt jäkla slut när vi styrde kosan hem till landet igen.

Gjorde en avstickare in på McDonalds för lite lunch,,,,

man vet att man inte är helt frisk då man inte ens orkar äta upp ett litet Happy Meal🙄
 
Efter en halv kycklingburgare och några strån pommes frites tog det tvärstopp i magsäcken...😫

Jösses Amalienborg, va trött jag var när vi kom hem.

Gick raka vägen in och la mig i sängen, somnade, och höll nästan på att sova bort lördagskvällens middagsbjudning hemma hos Fonzizarna😲

Jag vaknade 15.43, och 16.30 skulle vi vara hemma hos dom😱

Säger då det, att ibland får jag vara tacksam att jag inte har något hår att styla,

det fick bli en snabb dusch, på med kläder och mössa, och 16.13 satt jag i bilen redo att åka på lördagsmys👯‍♀️

Det blev som vanligt en mycket trevlig kväll i goda vänners sällskap....

inleddes med lite skumpa, och jag drack faktiskt ett glas🥂
 
Annars så smakar inte alkohol något vidare just nu 🥺  

jag har vid flera tillfällen sista dagarna varit något så vansinnigt sugen på rödvin 🍷, men när jag då hällt upp ett glas, så smakar det tyvärr🤮

Men lite bubbel slank ner, men ärligt talat så hade nog vatten smakat godare🤫

Superskönt att vi kan ha våra hundar med oss, det ger mig ett lugn att dom får vara med.

Olsson och Fonzie har ganska kul ihop och leker endel......
 
Men Älskade människoälskaren Glock😍, han höll sig hellre i köket med oss andra "vuxna" och deltog i välkomstskålen🥂
 

Han är bara fööööör jäkla Underbar🤩
 
En helt Underbar kväll, då vi njöt av god mat och trevligt sällskap...
 
Och tänk att vi fick sååå mycket gjort och planerat...

Nu var ju jag, förutom välkomstbubblet, spik nykter och kom ihåg alla braiga idéer som kläcktes där under den långa lördagskvällen, (vi var inte hemma förens 00.30 nattten mot söndag)

Bla annat så fanns det ju Självklart en lösning på hur det förbannade kriget skall lösas,,,,

Bruksets utveckling Fanns det också en MASSA bra lösningar på, nu jäklar finns det hopp om återväxt....💪

Dessutom bestämdes det att vi fyra skulle bila genom Europa inom kort....

Det ser jag Mycket fram emot😂😂😂

Skämt åsido, trevligt var det, och även om det blev sent, och vi var lite trötta och slitna på söndagsmorgonen, så var det helt klart värt det,,,,

dessutom njuter jag som tusan när även hundarna funkar ihop och kan vara med💝
 
Nu väntar en ny vecka för mig, med ganska så mycket måsten, vilket jag tycker kan vara lite stressande.

Måndag provtagning på VC inför nya cellgifter på torsdag.

På torsdagen har jag även ett läkarbesök inbokat för att diskutera framtiden vilket känns lite läskigt och oroligt.

Och på fredagen har jag tid på VC igen för koll av ärret efter operationen...

Så många sjukhustider att passa, vilket inte är lika kul som att passa tider i Nykvarns Hundhall🤪

Hoppas såklart hinna pricka in lite träning mellan varven🍀

Nu är det söndagskväll, och jag ska strax ställa mig och göra tacos 🌮 till middag.

Avslutar med, vad jag tycker är en Älsklingsbild på mig, och min Älskade lilla Hicka😍

Är sååå glad att hon är min, och att hon verkar Älska mig lika mycket som jag Älskar henne 
I❤️O
 
HA EN FIN VECKA ALLA❣️

 
Jag tycker det verkligen går åt rätt håll nu,,, med mig alltså,,, jag pratar om min trötthet.

För sorry om jag tjatar om den, men den styr så mycket just nu, så den blir liksom en stor del av hur mina dagar ser ut, därför blir jag så jädrans glad av varje litet ljus i tunneln som jag kan se...

Veckan började dock med att jag var så trött, så trött på måndagen, så jag var grinfärdig hela dagen.

Det enda jag ville göra var att sova, sova, sova😴😴😴

Men sååå glad jag är, dagar som denna att vi har hundarna, för även om dom skulle kunna få nöja sig med Thomas scooterturer och promenader, så VILL jag gå med dom, iallafall minst 30 minuter/dag.
 
Och det var typ allt dom fick av mig under måndagen,,,,

Och som ett riktigt mått på hur jädrans trött jag var, så var jag så trött, så att jag inte ens mäktade med att åka å träna i hundhallen, trots att tiden fanns,,,,

Hajja då på riktigt hur trött jag var☹️

Tror och hoppas att hundarna ändå uppskattar myset vi får,,,

någon av dom ligger alltid brevid mig i sängen,,,

oftast är det den gosiga lilla Sheriffen som gosar ner sig brevid mig🥰
 
Hickan ligger oftast på sängen i gästrummet brevid husse när han sitter och jobbar.

Men ibland lägger hon sig brevid mig,,, men annars är hon mest en riktig jäkla hussegris 🐷 
 

Nåväl, vi tog oss igenom en ganska trist måndag,med förhoppning om att tisdagen skulle bli bättre,,,

och WOAW😲så mycket bättre den blev...💪

Ändå ställde jag klockan på 7.30 och gick upp och käkade frukost i lugn och ro, innan jag åkte bort till vårdcentralen i Mariefred, där jag skulle ta bort stygnen klockan 09.00

 

Eller, det var inte stygn i huvudsak som skulle bort, det var AGRAFFER,

vilket jag aldrig hört talas om innan, och självklart var jag ett skak och supernervös innan att det skulle göra ont.

Men kära nån sånt slöseri på energi att vara nervös över det,,, det kändes ju överhuvudtaget inte.

51 agraffer, och 6 vanliga trådstygn plockades bort från min mage😱
 
Såret såg jättefin ut, det fanns några glipor, så nu är jag tejpad istället, 

jag som hoppats på att få inta bastun i helgen, får vänta snällt någon eller några veckor till.

Men huvudsaken är att det läker som det ska🍀

Kom lättad hem från VC, och stack ut med hundarna, käkade lunch, och sen brukar jag ju vara helt slut och sova ett par timmar.

Men jag vete tusan vad som hände, för jag var Superpigg, och såååå jäkla städsugen😝

Så jag satte igång med storstädning av vårt sovrum....
 
Slängde ut alla lakarn och hundbäddar 
 
Sen dammade jag, dammsög och våttorkade golven...

Och inte nog med det, så bytte jag till nya lakarn som jag strök innan dom bäddades tillbaka i sängen igen...
 
Så mysigt och rogivande att stå och stryka, och samtidigt titta ut genom fönstret på fåren som bökade runt i hagen utanför...

 
Thomas sa flera gånger till mig att jag inte skulle köra på för hårt, men jag kände mig verkligen superpigg, och så nöjd med mig själv när det var klart.....

Däremot, så vakande jag på onsdagsmorgonen och kände mig som om jag blivit överkörd av ett tåg....

Sov ända till klockan nio, och hade ingen som helst lust att kliva ur sängen...

Men det var ju bara att masa mig upp, och försöka få i mig lite frukost, vilket brukar pigga upp.

Men attans, mina annars så högt älskade riskakor, som jag tycker är så goda, smakade skit,,,

eller inte skit egentligen, men det kändes som om jag satt och tuggade på frigolit,🤮jag fick inte ner många tuggor, det bara växte o munnen på mig...

Kändes lite trist eftersom jag väntade finfrämmat till lunch...

Men jag tvingade mig ut på prommis med hundarna, och tänk att frisk luft hjälper mot det mesta,,,

för framåt lunchtid hälsade jag min pappa välkommen hit på lunch...

En väääääldigt bra lunchdate måste jag säga, för det var han som stod för matlagningen...😎
 
Kändes såååå jäkla lyxigt att få sitta brevid på en stol och njuta och titta när någon annan lagade mat...
 
Och att sedan få bli serverad något av det godaste jag vet,,, "pasta carbonara" och att det dessutom smakade himmelsk😋
 
Det var en supermysig dag🤩

Och den var inte slut ännu....

För på eftermiddagen sen, drog Thomas, hundarna och jag till Nykvarns Fina Hundhall💖
 
Och även om jag inte riktigt orkar med så mycket som jag skulle vilja, många pauser blir det, så är jag sååå nöjd med den träning vi får...

La mycket fokus på gripande och ingångar med tungen,,,,
   
och tycker hon gjorde det riktigt bra💝
 
Glock ser som vanligt så jäkla fin ut💖
 
Riktigt fint både ställande och läggande på inkallningen......
 
Och Olssons fria följ är en dröm💓
 
Jag har lite svårt för att kampa just nu, så Thomas leker extra mycket med dom❣️
 

Torsdagen blev också en bra dag, även om John Blund kom och hälsade på lite mitt på dagen...💤💤💤

Gick upp ganska tidigt, och gav mig ut på en riktigt gråtrist promenad.

Fy Faaaan vilket jäkla tråkigt underlag det är ute, finns knappt nånstans att gå utan att riskera att bryta benen.

Men hundarna verkar nöjda....
 
Drog direkt efter prommisen ner till Willys i Strängnäs för att veckohandla, det var kul, för det var ett tag sen, har mest levt på det som funnits i frysen sen jag kom hem från Uppsala.

Men nu är det härligt välfyllt i kylskåpet igen🍓🥑🍳🥓🍕🌭🍔🥗🍤🍩🍾

Och därefter blev det lite bensinstopp i den Weyländska kroppen, så det blev nån timmas snusande i sängen, innan vi hade det stora nöjet att få bege oss till Bästa Nykvarns Hundhall för lite rolig träning...

En liten selfie😂😂
 
Egentligen så föredrar jag att åka dit dagtid när Thomas jobbar, för det blir en sån härlig morot för mig, och jag har verkligen ÄLSKAT varje minut hundarna och jag spenderat där under vintern.

Men just nu mäktar jag inte hålla igång i en hel timma på sträck, så då är det skönt att ha Thomas med, som kan roa hundarna, och se till så att vi verkligen nyttjar hela timman vi är där...

Denna torsdag la vi mycket fokus på fritt följ med kommendering...
 
Båda ser såååååå fina ut⭐️❤️⭐️❤️⭐️❤️
 
Även så fokuserade vi en hel del på framåtsändandet för båda....

Glock på tempo ut.....
 
och Olsson på saktadelen....
  
Känns sååååå bra....
Sen bara hem, ta hand om hästar, och sen slappa framför "Beck 58 minuter" käkade ChopChop till middag, följt av varsin Semla....

Jag har gått ner 3 kg, sen jag kom hem från sjukhuset för 12 dagar sedan, och jag ska ju inte gå ner nu medans kroppen läker, så jag har fått en liten lista på "bra" mellanmål från dietisten.

Mellanmål som jag ska äta 3 gånger om dagen...

På den listan står det bla,,,

•semla

•gräddglass

•kanelbulle+kaka

•varm choklad med vispgrädde

•korv med bröd

•panpizza/pirog

Vi har snöat in på Semla, och det äter vi nästan varje dag, konstigt, jag som aldrig egentligen gillat semlor😆

 

Fredagen sen, såg gansk lik ut dom andra dagarna.

Började med en liten prommis på förmiddagen,,

 
Lite bättre underlag denna dag, och dessutom sken solen ☀️ så det var riktigt behagligt att gå å strosa.

Ökade på promenadtiden från 30-40 minuter, och kände mig såååå stolt när vi kom hem igen, även om jag gick raka vägen och la mig å sov en timma😴😴
 
Och sen när Thompa slutade jobba på eftermiddagen, drog vi till Nykvarns Hundhall, för veckans sista lydnadspass...
 
Glock apporterar,,,,
 
Riktigt bra fart med både metallen,,,,⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
 
och tungen,,,   ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
 
Och frk Olsson och jag, vi nöter saktadelen,,,,,,⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
 
hoppa lite får hon göra också⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
 
Så härligt att komma hem på fredagen med nöjda hundar och hundförare.

Är så Otroligt tacksam att vi har Nykvarns stora fina hundhall så nära oss, så vi kan träna där.

Under denna jobbiga vinter har och är det verkligen ett andningshål för mig.

Här kan jag glömma all oroliga tankar om framtiden, det betyder otroligt mycket💝

 

Nu ska jag snart sätta igång med lite fredagsmysmiddag🍔🍟🥤, och självklart ligger varsin liten semla och väntar på oss i kylen🤤

Älskar vårtecknet, att Glock mestadels ligger utomhus och sover nu😍

   
HA EN UNDERBAR HELG🎈

 

 
Sicket jädrans väderomslag det blev🥸

Och inte borde man egentligen bli förvånad, vi befinner oss trots allt bara i mitten på februari, lär komma många fler väderomslag innan man kan börja sitta på altanen och sippra rosé....

Men nog tusan hade jag lite vårkänslor, när jag och hundarna gick vår dagliga 30-minutare i fredags förmiddag...
 
Solen som strålade från en klarblå himmel, och glada skuttiga hundar som for omkring på gärderna....
 
Man ser dom knappt!!!😎
 

Jag har varit något så vansinnigt trött i veckan som gått, och det är ju absolut inte konstigt,

men det är en sån läskig trötthet på nå vis, för det känns som om den inte går att kontrollera.

När den slår till, så går det inte att stå emot, jag måste sova, och har sovit mellan 1-3 timmar middag varje dag.

Och det spelar liksom ingen roll hur länge jag sover, för jag är lika jäkla trött när jag vaknar efter En timma, som efter Tre.

Och denna jäkla trötthet gör mig lite deppig, det är fanimej inte kul att vara så orkeslös, jag vill så mycket mer.

Torsdagen var nog värst, då skulle jag bara lägga mig ner på sängen 10 minuter efter att jag ätit frukost och innan jag skulle gå ut, 

men jag somnade och sov som en stock, så 10 minuter förvandlades till 75 min😣

Gick en 30 minuters promenad, och sov sen återigen hela eftermiddagen, så jäkla trist☹️

Så jag kände att jag behövde göra något för att pigga upp mig själv, 

Och vad är ett bättre Piggelinpiller än att boka tid för träning i Bästa Nykvarns Hundhall.

Jag bokade tiden mellan 16-17 på fredagen, och genast jag gjort det, så var det som om jag fick ny energi.

Det var verkligen roligt att ha något skoj🎈att se fram emot.....

Kan väl inte direkt påstå att jag var så mycket piggare på fredagen.

Gick min förmiddagsprommis som vanligt, och gick sen och la mig.

Eftersom vi skulle vara i Hundhallen klockan 16.00, ställde jag väckarklockan på 14, och var mer död än levande när den ringde...

Kände mig absolut inte färdigsoven, och ville absolut inte gå upp.

Men masade mig med mycket möda och stort besvär u sängen, klädde på mig, drack en energidryck, skar upp träningskorv, och sen var jag redo för avfärd till Nykvarns Hundhall.

Kom ut, och möttes av Thomas som var ute och gick lite med Waijti,,,,❤️❤️
 
Frågan är egentligen bara,,, 

"Vem som går med Vem"

Tycker mig ana att det är den lilla vita som bestämmer tempot😅🤪
 
Eller så fick han bara bråttom när han såg sin matte😇🥰

Iallafall, så packade vi in oss i bilen och drog till Nykvarns Hundhall.

Vi var en kvart tidiga, och medans Thomas rastade hundarna, lyckades jag somna i bilen😴😴

Men sen fick vi in, och jag kände genast den där härliga energin som slog emot mig när jag klev in genom dörrarna, och som Thomas sa,

Att det hände något med mina ögon när vi klev in i hallen, det var som att dom fick liv igen.....

 

Körde några moves med Världens Bästa Olsson, och jag tycker inte det kändes som vi tappat det på dom 2 veckor vi vilat från lydnad.

   
Däremot, så tröt ju min ork såklart, så det blev till att sitta och vila mellan varven...

    

Men det gjorde inte så mycket att jag vilade en del, för då fick jag ju tillfälle att studera Thomas och Glock istället...

 
Jag har ju inte tittat så mycket på dom senaste tiden, eftersom vi båda kör samtidigt.

Men nu blev jag som vanligt, så jäkla lycklig av att se dom där två dansa fram tillsammans❤️❤️
 

Glocks glädje över att få träna lydnad, är underbar att se,,,

Han är pigg, han är glad, och han utför momenten med bravur⭐️✨⭐️💫⭐️
 
Blev så jäkla tävlingssugen med honom, så jag åkte raka vägen hem och började kolla SBK-tävling.

Finns flera tävlingar under våren vi skulle vilja starta på, nu måste vi bara försöka få till lite rapportträning.

Skulle vilja hitta en helg nu under mars....

Avslutade Självklart träningen med en liten selfie😃😍
 

Åkte nöjda hem och gjorde mysfredag...

Käkade fläskkotlett, klyftpotatis och grönpepparsås, och det smakade så in i bomben 💣 gott😋

Sen att jag bara mäktade med en halv kotlett och typ 7 potatisklyftor, det är en annan sak, blir glad över att det jag äter smakar bra 👍 

Avslutade sen kvällen med varsin skål med god vaniljglass, har fortfarande så svårt att förlika mig med tanken på att jag MÅSTE äta, även om jag inte är sugen.....

Blir liksom lite,,,

"Jag är trött🥱jag går å lägger mig, nej visst ja, måste äta ett sista mellanmål innan, jag tar lite fet gräddig glass🍦, bra Weylandt, nu får du gå å lägga dig"

Och så vaknade vi upp på lördagsmorgonen till🎶 🎼Hej mitt Vinterland🎼🎶

Och visst är det mysigt på något vis.....

 
Och hundarna blir skuttiga och glada, och kommer hem rena.......
 
Såååå vackert....
 
I övrigt har det inte varit någon vidare värst bra helg för mig.

Visst jag har varit smärtfri,vilket jag är oerhört glad för med tanke på att jag slutat med alla värktabletter,

men den där jävla tröttheten tar kål på mig alltså.

Lördagen blev mest en transportsträcka för att få gå å lägga mig och sova,

var ute och gick 3x30 minuter, och vet inte om det kanske är för mycket på en dag, speciellt som denna när det blir lite pulsande i snön.

Lyckades också med bedriften att bli dålig i magen på lördagseftermiddagen, så jag har ägnat lördagskvällen/natten och söndagsförmiddagen åt att springa in och ut på toaletten.

Har fått order om att väga mig varje dag för att hålla koll på vikten, och blev lite bekymrad nu på söndagseftermiddagen då vågen visade 1 1/2 kg mindre än på lördagsmorgonen.

Men det är förhoppningsvis mest bara förlust av vätska som nog stabiliserar sig under natten nu när magen lugnat ner sig igen✊

Gjorde inte många knop idag på förmiddagen, men efter att hundarna käkat lunch och vilat på maten, drog vi ut på en superhärlig tur på fyrhjulingen....

 

Alltså, det var så jäkla magiskt, underbart och vackert.....
 

Glock lägger sig så långt framför och bara matar på, så han syns knappt på fotona....
 

Olsson har blivit mycket bättre på att ligga framför i jämnt tempo, men hon håller sig närmare än Glock, och tvärstannar ibland, så det gäller att vara beredd...
   

Körde i fyra km, sen stannade vi och hade godisstund,,,
 

och sen bar det av hemåt igen.....
 

Älskar att åka Fyris, att få kura ihop mig bakom Thomas stora jacka, som skyddar mot vinden....

Och när det är snö, blir det något alldeles speciellt extra mysigt och vackert....
 

När vi kom hem pysslade Thomas om hästarna,,,
 

Och jag och nöjda hundar gick in,

jag la mig för att vila en stund, och fick genast sällskap av den vackra Sheriffen,

som inte ser ut att ligga superskönt precis😍

 
Nu väntar en ny vecka utan så mycket måsten, ska ta stygnen på tisdag, usch, det ser jag inte fram emot,

men tror det blir skönt efteråt,,,,

Avslutar med en härlig liten solskenshistoria, som återigen kastar beröm över Akademiska Sjukhuset i Uppsala och deras Fantastiska personal som jag kom att tycka så mycket om under dom få dagar jag var där...

Jag trodde ju att jag skulle få ligga där mycket längre än vad jag gjorde, och min Älskade dotter, som vet hur mycket jag Hatar att vara hemifrån, tänkte muntra upp mig lite på alla ❤️-ansdagen som var på måndagen.

Så hon skickade en superunderbar teckning som Morris gjort till avdelningen.

Men när den kom fram på måndagen den 14/2 hade jag ju redan åkt hem, och Jonna tänkte nog att den teckningen får Mormis aldrig se...

Men Fantastiska personalen, tog sig tiden att posta om den hem till mig istället❤️❤️❤️❤️
Så några dagar efter ❤️-ansdagen, dök den upp i brevlådan här hemma på Sjövreten....

Och jag blev så jädrans glad😍

 
Fantastiskt fint gjort kan jag tycka❣️

Nu önskar jag Alla fina människor därute en riktigt fin vecka i väntan på våren☀️

 
Hade egentligen inga planer om att skriva om veckan som gått.

Men sen nu när jag sitter här i hemmets lugna vrå, så märker jag att jag vrider, vänder och ältar allt jag gått igenom i huvudet fram och tillbaka hela tiden..

Och ett sätt att liksom få det ut ur systemet, brukar vara att skriva om det....

 

Thomas skjutsade mig till Uppsala på måndagsmorgonen den 7/2

Jag hade tid för inskrivning och läkarsamtal på Akademiska klockan 10.30, och vi var som vanligt ute i god tid.

Skönt, jag gillar inte att stressa👌
När vi kom fram till entrén hoppade jag bara snabbt ut ur bilen, utan att knappt säga HejDå, kände att jag låg på gränsen till att bryta ihop, och en avskedskram var inte vad psyket behövde just då.

 

Fick börja med att träffa en undersköterska, som till en början var jättetrevlig, vi skrattade och pratade.

Hon kollade det mesta, som blodtryck, puls, EKG etc, etc,,,

Sen skulle hon ta blodprover på mig, och jag vet att jag kan vara lite svårstucken, men hon sa själv att hon skulle prova, och om det inte gick skulle hon be en sjuksköterska om hjälp.

Det gick inte så vidare värst bra för henne, men jag försökte ha tålamod, men när hon försökt, jag tror 8 gånger, så föreslog jag lite försiktigt att hon skulle hämta hjälp ändå...

 

Och hon blev skitförbannad😱

Frågade om det var hon eller jag som hade vårdutbildning och skulle bestämma?
Obehagligt!!!
Men hon fick tillslut hämta en kollega, som klarade det på första försöket 🤔

 

Nåväl, hon skulle ha tagit covid-test på mig också, men det hans inte med, för eftersom hon strulat, så drog det ut på tiden, och jag skulle träffa en av dom läkare som skulle ingå i operationsteamet dagen efter...

Så jag skulle komma tillbaka till henne efter läkarbesöket...

 

Läkaren var supertrevlig, och ingav verkligen förtroende.

Vi pratade länge om sjukdomen, om operationen, och tiden efter.

Såklart jag hade 1000 frågor.

Detta följdes upp av att hon skulle göra en gynekologisk undersökning, och eftersom Uppsala är ett akademisjukhus, så fanns där såklart en läkarstudent med, som också då skulle få utföra den gynekologiska undersökningen..

 

Och det är ju inte speciellt roligt i vanliga fall att ligga där med benen spretandes i vädret medans EN person rotar runt🤮

Nu var dom två, varav det dessutom liksom skulle instrueras i allt som gjordes.

Man låg liksom där och svettades medans läkaren förklarade och beskrev vad hon såg och kände...

Ingen rolig upplevelse, men såklart dom måste få öva, annars kan vi ju inte få några nya duktiga läkare....

 

När brallorna var uppdragna igen, gick jag tillbaka till undersköterskan för att ta en covid-test.

Och hon var skittjurig på mig för att jag varit så länge hos läkaren, för nu hade hon minsann missat sin lunch.

Men jag kände liksom att det var ju inte mitt fel, först var jag sen till läkaren för att hon själv strulat med blodproverna, och sen längden på läkarbesöket kunde inte jag heller styra över, det tog ju den tid den tog.

Jag har tagit massor av covid-tester, och alla har tagits i näsan, vilket är obehagligt men överkomligt.

Denna dag skulle det av någon anledning tas i svalget, och det klarar inte jag🤮

Jag får sånna jävla spyreflexer, och det hjälpte inte att jag t.o.m satt på mina egna händer, jag slog bort hennes hand så fort den så mycket som nuddade min mun.

 

Hon blev argare och argare, 😡 rödare och rödare i ansiktet,

och tillslut bara väste hon fram,

-hur svårt ska det vara att gapa, räcka ut tungan och säga Ahhhhh?

-lika svårt som för en vårdutbildad person att ta blodprover, svarade jag.....

Och jävlar, jag trodde hon skulle gå upp i atomer av ilska....

 

Jaha, sa hon, då får vi göra på något annat sätt, åsså körde hon upp den där pinnen så långt in i näsan på mig, så jag var helt övertygad om att den var påväg att flyga ut genom hjärnan 🤯

 

Men sen var det iallafall klart, och jag var glad att få lämna den ilskna lilla människan och komma upp på vårdavdelningen...

Hoppas hon bara hade en dålig dag, och var lite matilsk😤

 

Uppe på avdelningen fick jag träffa en fysioterapeut som kom med lite råd och tips om vad jag kunde tänka på direkt efter operationen.

Kirurgen, som skulle ha huvudansvaret för operationen kom förbi och presenterade sig, han kändes också trygg.

Jag fick träffa narkosläkaren, och det tyckte jag var väldigt skönt att prata med henne, för det var själva sövningen jag var mest nervös över.

Hade också i samråd med läkaren tidigare, bestämt att jag skulle ha epiduralbedövning under och efter operationen.

Man kunde välja mellan epidural och morfin, och jag var först helt inställd på morfin, men läkaren övertygade om att epiduralen skulle passa bättre, så då lyssnade jag på henne.

Så narkosläkaren berättade och visade även hur det skulle gå till...

 

Sista besöket denna dag var hos "Stomiterapeuten"

faktiskt en titel jag Aldrig tidigare hört talas om, å andra sidan har jag aldrig tidigare befunnit mig i denna galna cancervärld😔

Hos Stomiterapeuten gör man en så kallad stomiritning, vilket i sin tur innebär att man redan innan operationen ritar på magen vart en ev stomi ska sättas.

Fick också massor av information om hur det är att leva med stomi.

 

Efter det mötet var det som att huvudet svämmade över, och jag hade inte orkat ta in mer information den dagen.

Jag hade sån tur, så jag fick välja om jag ville sova på avdelningen natten mellan mån-tis, eller om jag hellre ville ta in på hotellet som låg tvärs över gatan.

Jag valde hotellet, och det var superskönt att i lugn och ro krypa ner i hotellsängen på kvällen, och ligga och kolla TV.

 

Nu blev det inte så lugnt och skönt som jag kanske önskat,

för jag fick dricka något vidrigt jävla medel som skulle hjälpa till att rensa tarmarna inför operationen.

Därför blev det några vändor på toaletten under kvällen, och jag kan meddela dom som aldrig gjort en tarmsköljning innan,,,,

att det som ligger i våra tarmar luktar inte rosenbuskar direkt.

FY FAAAAAAN, som det stank, jag stod knappt ut, och känner bara "tur" att jag inte låg kvar på avdelningen med 2 andra som också skulle opereras under tisdagen.

Hajja ligga och känna lukten av 3 personers tarmrensning🤮🤮🤮

 

Kan väl sen inte påstå att jag sov speciellt mycket på natten, var så fruktansvärt nervös....

 

07.00 skulle jag infinna mig på vårdavdelningen igen på tisdagsmorgonen för dom sista förberedelserna.

Och då var jag ett skak, grät och hade en enorm ångest.

Tur att personalen där inte var matilska, utan helt suveränt supergulliga 💞

Jag fick lugnade, och började så smått lulla till där i min säng, när dom kommer in och hämtar mig och säger,,,

Nu är det dags!
Åsså rullas jag ut i korridoren, ner genom hissarna och bort till operationsavdelningen, och det känns precis som om jag är påväg till min egen avrättning....

FRUKTANSVÄRT!

 

Och sen minns jag faktiskt inte så mycket mer.

Minns bara att det var massor med folk runtomkring mig, och alla vara lika lugna och gulliga med mig, sen sattes syrgasmasken på, och det tog nog inte lång stund innan jag sov djupt...

 

Vaknade upp på uppvaket några timmar senare, och det första jag hade sagt när jag slog upp ögonen var,,,,

- Vill ni att jag ska gå upp och gå nu?

Det var så jäkla inpräntat i mitt huvud hur viktigt det var att snabbt komma upp och röra på mig efter operationen,

så det var väl det enda som snurrade i huvudet just där och då...

 

Mådde helt OK, hade inte speciellt ont, men var ruskigt torr i munnen, och hade ont i halsen och kraxade som en kråka.

Jag fick låna en telefon och ringa hem till Thomas, det var knappt han hörde va jag sa med min hesa röst.

 

Kirurgen kom förbi en snabbis, han sa att han skulle komma tillbaka dagen efter, för han förstod att jag inte var riktigt klar i huvudet just då.

Men han sa att operationen gått bra, tom över förväntan bra, dom hade tagit bort dom delar i magen som behövts, (dom tog även blindtarmen, skönt, slipper man brottas med den i framtiden😛)

och dom hade även lyckats skrapa bukhinnan helt fri från all cancer.

HURRA!!!!
Han nämnde ingenting om tarmarna och stomi, och jag vågade faktiskt inte fråga, eller snarare, så ville jag nog inte veta....

Låg kvar några timmar på uppvaket, och hade det faktiskt väldigt trevligt.

"Min" sköterska var hundintresserad, och hade en jaktlabbe som hon tränade lydnad med, och då kan man ju liksom snacka hur mycket och hur länge som helst🙂

Och mitt i vår konversation, vågade jag plötsligt kasta ut frågan jag undrade över...

-Har jag fått stomipåse????
Lyckan rann genom kroppen, när hon svarade,,,

-Nej, det behövdes inte!!!

 Klockan han nog bli närmare 18 på kvällen innan jag fick komma upp på min avdelning, 

minns faktiskt inte så mycket av den kvällen, tror jag sov mest, även om det mest var en orolig sömn genom hela natten.

Varannan timma hela natten kom dom in och tog blodtryck och puls, som båda svajjade en hel del första dygnet...

 

På onsdagsmorgonen, ville jag direkt efter frukosten (näringsdrycker) försöka komma upp och röra på mig.

Och jäklar så hjälplös man kan känna sig.

Fick först hjälp att sätta mig på sängkanten, och djävlar va det började snurra i huvudet direkt jag satte mig upp.

Det svartnade för ögonen, och jag höll på att svimma flera gånger, 

Men satt ändå så en stund, medans sköterskan baddade mig i ansiktet med en blöt handduk.

 

Dom tyckte jag skulle lägga mig ner igen, men jag var skit envis, jag SKULLE upp på benen.

Så med ett gåbord och 2 sköterskors hjälp lyckades jag med mycket möda och stort besvär baxa mig upp ståendes.

Tänk att något så simpelt som att ställa sig upp, kan kännas lika stort som att vinna OS-guld (lätt överdrift🤣)

Men hur gärna jag än velat promenera en sväng, så insåg även jag att jag inte riktigt var i det skicket just då.

La mig ner i sängen igen, helt jäkla utmattad, somnade och sov närmare 2 timmar😴

 

Men sen var jag faktiskt uppe och gick flera gånger under resten av den dagen.

Visserligen bara ett varv runt avdelningen varje gång, men det kändes som en enorm seger.

Jag hade kunnat gå ännu fler gånger, men jag fick inte få upp själv, utan att ha en sköterska med mig, men jag sa verkligen till dom att komma till mig så ofta dom bara kunde.

 

Nu hade jag nog, även om jag fått,, knappast kunnat ta mig upp själv, för jag hade ju slangar och påsar precis överallt, och det var inte lätt att låta bli att trassla in mig när jag skulle iväg någonstans....

•Jag hade kateter med tillhörande påse

•Dränage från magen med tillhörande påse

•Sond nere i magsäcken med tillhörande påse

•Näringsdropp som droppade ur en påse

•Epiduralbedövning som droppade ur en påse

Många påsar blev det,,,

Lägg därtill att jag på onsdagseftermiddagen var tvungen att få blodtransfusion då mitt HB var alldeles på tok för lågt, men samtidigt som dom gav mig blodet, så togs sonden i magsäcken bort. (det var ju ingen trevlig upplevelse att rycka den🤮)

 

Knepig känsla det där med att få blod, känns lite konstigt att 2 påsar av en annans människas blod nu cirkulerar i min kropp,,, men självklart otroligt tacksam att det finns blodgivare🙏

På onsdagskvällen fick jag även börja äta mat igen, om än bara soppa till att börja med.

Och snacka om att jag blev överraskad när jag får in en meny, med kanske 30-40 maträtter att välja mellan, och 10 av dom var olika soppor.

Vilket jäkla LYX.....

Fick lite SPA-känsla ändå..

Jag beställde fisksoppa, som faktiskt smakade gudomligt gott, men jag hade ju noll aptit, och fick tyvärr inte i mig mer än ett par skedar🙁

 

I övrigt så sov jag nog mest hela kvällen.

Men det var bra, för jag vaknade och kände mig ganska så pigg och utvilad på torsdagsmorgonen.

Och då efter frukosten, fick jag Äntligen tillåtelse att börja promenera runt på avdelningen själv utan en sköterska.

Vilken härlig känsla det var att för första gången gå själv (med gåbord)

Jag gled runt där på avdelningen likt en prinsessa, och vinkade överlyckligt till alla vi mötte, och utbrast,,,

KOLLA MIG DÅ, KOLLA VAD JAG KAN!!!!!!!

Lite larvigt kanske, men för mig kändes det väldigt stort😎

 

Så det var vad jag ägnade dem dagen åt,

promenera och göra andningsövningar.

För det var så att man fick rekommendationer om att göra andningsövningar ca 3 gånger/vaken timma.

Jag ställde klockan på var 20:e minut, och gjorde verkligen mina övningar enligt skolboken.

Personalen sa att dom aldrig tidigare mött en så motiverad patient förut,,, det gjorde mig glad att höra😌

 

Kanske var det just min enorma motivation som gjorde att jag redan på lördagen, fyra dagar efter operationen blev utskriven och fick åka hem...

Det kändes både skönt och lite läskigt, det kändes väldigt tryggt att hela tiden vara omgiven av proffs...

 

Men här hemma har jag ju proffset Thomas😍

Han kom och hämtade mig på lördagen, vi stannade på apoteket på Ica maxi påväg hem för att hämta ut alla mina mediciner, åsså sprang jag in och köpte skagenröra och avocado, som jag varit vansinnigt sugen på senaste veckan.

Sen var vi också tvungna att ta en sväng förbi Team Fonzie för att få Hjälp av Fru Fonzie att ta en spruta på mig.

Jag ska ha en spruta varje kväll under kommande 25 dagar, meningen är att jag ska ta på mig själv, men det klarar jag inte, så därför fick vi besöka Fonzies matte som är sjuksyster...

 

Men SEN, fick jag äntligen kliva ur bilen hemma på Sjövreten.

Tänk vilken härlig känsla, kändes som jag varit borta hemifrån i en evighet, men det var egentligen inte ens en hel vecka😊

 

Blev inte mycket gjort den kvällen.

Jag satt mest å hängde i en gungstol framför TV:

 
Sååååå skönt att bara vara hemma💝

Käkade lite skagentoast på kvällen, men fick ärligt talat inte i mig många tuggor...
 

Och att sen få gå å lägga sig i sin egen säng, med sitt eget täcke och kudde,,,

Den känslan är obeskrivlig👌

Söndagen blev väääldigt lugn.

Men bara för mig att gå upp vid 8-tiden och pula runt i huset fram till typ 11, var ansträngning nog.

Somnade, och sov nog i närmare 3 timmar.

På eftermiddagen tog jag en liten promenad,,, 

om man nu kan kalla det "promenad", men jag var iallafall ute och luftade lungorna en stund.

Gick HEEEELA vägen ner till vår grind och sen tillbaka😅

 
Woaw😮jag var helt slut efteråt....

 

På söndagskvällen sen, fick vi besök av syster Maria (Fru Fonzie)

Hon kom för att ge mig dagens spruta, men också samtidigt för att instruera Thomas hur man ger den.

 
Det funkar ju liksom inte att vi under 25 dagar ska åka fram och tillbaka hem till Fonzizarna varje kväll i en månad, för att inte jag vågar ta själv....

Thomas är inte lika feg, utan studerande ingående hur syster Maria gjorde...
 
Passade också på att visa bandaget över operationssåret...

Jag är sprättad från blygdbenet i söder, till bröstbenet i norr😱
 

 

På måndagen gav jag och hundarna oss iväg ut på vår första promenad.
 
Jag valde att gå utefter den gamla nerlagda järnvägen, där är det rakt och platt, och inte så mycket för mig att snubbla på.
 
Hade bara planerat att gå kortkort, men pratade med dietisten i telefon medans jag gick, så jag glömde bort mig, och det blev en första tur på 30 min.

Och det är ju vanligtvis inte så långt, men jag var väldigt trött när jag kom hem, och sov i 2 1/2 timma...

 

Även denna kväll kom Världens Bästa syster Maria😍 hem till oss på kvällen för att denna kväll bara finnas behjälplig när Thomas tog sprutan för första gången.
 
Jag var lite nervös, men doktor Franzon skötte sig bra🤩
 
Måndagen var ju dessutom en av mina älsklingskvällar Alla ❤️-dag.

Brukar alltid fira den kvällen med bubblor och skaldjur, men i år var det inte riktigt läge för det.

Försökte mig ändå på att göra kvällen middag lite festlig med löjromspizza och salamipizza.

2 saker som jag verkligen ÄLSKAR 🤤
   
Jag gjorde dom på tortillabröd, så det inte skulle bli så mäktigt, ändå fick jag bara i mig en ynka liten bit av varje, och det var med stor möda🤢

Och det är det som är den stora utmaningen just nu, att få i mig tillräckligt många kalorier varje dag.

För jag FÅR inte gå ner i vikt.

Och för den som aldrig drabbats av aptitsförlust, så tror jag det är svårt att förstå hur tufft det är att tvinga sig till att äta många och små portioner varje dag.

Jag hade haft NOLL förståelse innan jag själv drabbades!
3000 kalorier/dag ska jag äta, och det är fanimej inte lätt, det är ett heltidsjobb.

Tack och Lov för näringsdryckerna jag dricker, och som är skitgoda👌

2 dl innehåller 300kcal👌

 

Försöker att äta allt som jag gillar, och det smakar ju gott, bara det att det tar totalstopp efter bara några tuggor..

En riskaka med avocado och tomat, är allt som går att få ner till frukost...

   
Men förhoppningsvis är det bara ett kortsiktigt problem, men det är ju nu medans kroppen ska läka som det är så viktigt att den får det bränsle den behöver... 

 

Så det är så mina dagar ser ut just nu,

äter, gör sjukgymnastik, går promenad, 

   
sover middag,

och sen brukar jag hänga med ut till stallet på eftermiddagarna...

Gör inte så mycket, står mest bara å hänger medans Thomas pysslar med hästarna.

Tycker Waijti har växt Massor på den veckan jag varit borta....
 
Längtar som FAAAAN efter att komma igång å träna hund igen.

Tänker att rapport, frispår och uppletande borde vi kunna köra i helgen💪
Och sen förhoppningsvis kunna leka igång lydnaden igen efter nästa tisdag, då stygnen ska tas bort...

HOPPAS✊🍀

 

Tills dess får hundarna vila sig i form, och nöja sig med scooterturer och promenader....

Ser inte ut att gå någon större nöd på dom....
 
❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
 

😍😍😍😍😍Tack igen för alla hållna tummar, pepp, telefonsamtal, sms och meddelanden 😍😍😍😍😍

Nu känns det oerhört skönt att operationen som jag varit så orolig inför är avklarad.

Men nu ska man ju ingenstans tro att detta är över ännu, även om vi är en god bit på väg.

Så småningom om några veckor, drar cellgiftsbehandlingarna igång igen, fyra behandlingar till är planerade ännu så länge.

Sen vet jag ärligt talat inte vad som händer.

 

Ha en Trevlig helg alla fina underbara människor därute,

Var rädda om varandra❤️

 

 
Iallafall känns det lite som sista kvällen med gänget, nu när jag sitter här på söndagskvällen, och är lite nervös över vad som komma skall.

Det känns så jäkla jobbigt, just ovetskapen om att jag inte vet när jag kommer hem igen.

Minst 10 dagar lär jag få räkna med att vara kvar, och när läkaren säger så till mig, så börjar jag genast tävla med mig själv, och sätter upp som mål, att jag ska tamejfaan vara bättre än så, och vara hemma efter 5 dagar💪👊

Men sen tror jag ärligt talat, att när jag väl är där, så kommer jag nog att trivas ganska bra, och känna trygghet i att jag bara är en knapptryckning bort från att få hjälp om något händer.

Så jag ska fanimej inte försöka stressa fram något...

Jag har fyllt denna veckan med att göra det jag mår som bäst av, (nu bortser vi från att träffa Morris, men förhoppningsvis kan vi ses snart, nu när 💩 coronabajset 💩 verkar stabilisera sig✊)

Jag och hundarna har gått långa promenader....
 
En av mina älsklingsplatser att promenera på...

Tycker så mycket om dom stora ytorna, där hundarna kan härja runt...
 
Vi har ju såklart spenderat tid i bästa hundhallen....

  

Duktiga hundar❤️❤️
 
Och såklart en liten selfie💝
 
Torsdagens träningspass blev den sista på obestämd tid.

Och det var inte utan att jag gick runt och grät lite, när jag tänkte på att jag inte vet när jag kommer dit igen.

Nykvarns fina Hundhall, som liksom varit min oas under denna tid av kaos, timman där varje dag, som jag liksom byggt mina dagar kring, och som fått mig att må så bra.

Men vi SKA dit snart igen,,,,,

Måste ju ta fler selfies😂😂😂😂
 
Även, så har jag lagat och ätit många mina älsklingsrätter både till lunch och middag,

vem vet hur matlusten kommer se ut framöver...

Självklart spagetti och köttfärssås,

Pizza, (flera gånger) 

Pilgrimsmusslor,

Rökta räkor,

Wienersnitzel,

Pasta ( flera gånger)

Och något som jag verkligen ÄLSKAR att inleda varje måltid med,

det är olika sorters chark och ostar, så en liten bricka har det blivit varje kväll, inte så mycket, bara lite, lite för att trigga igång smaklökarna innan huvudrätten....

 

Fredagen inledde jag med att (ofrivilligt) gå en rackarrunda på 3 timmar😱 med hundarna....

Ofrivillig, för att vi gick vilse, och rundan som vanligtvis tar 1 timma och 15 minuter drog ut liiiiiite på tiden.

Anledningen till att vi gick vilse, var för att när vi skulle passera att kalhygge, så stod där en SUPERSTOR älg mitt ut på hygget, och bara tokstirrade på oss.

Jag vågade faaan inte passera, så vi vände, och skulle försöka runda hygget, vilket resulterade i att vi kom bort oss totalt.

Det ingick liksom inte i min tidsplanering, eftersom vi skulle ha middagsgäster på kvällen...

 
Men det blev en fin tur, och hundarna var nöjda🤩🤩
 

I fredagskväll bjöd vi över finaste Team Fonzie (både herr och fru med nytagna negativa covid-tester😊)

Fy fasiken som jag längtar efter att ha massor med folk runtomkring mig.

När jag kommer hem från sjukhuset igen, skulle jag vilja ställa till med öppet hus här hemma, bara sitta här hela dagen, medans folk från alla Sveriges hörn kommer hit, snackar, umgås och käkar chark😚

Nu förstår ju jag, att folk inte kommer åka från Sveriges alla hörn för att snacka med mig, käka chark och pizzaslices,,,

Men drömma får man, det är gratis,,, och jag drömmer även om en rapporthelg under våren,,, det lär iallafall gå att få till😇

Vi och Fonzisarna hade en mycket trevlig kväll, med god mat och dryck.
 
Tycker det är Toppen att våra hundar funkar ihop, så att även Fonzie kan följa med...

Jag själv blir så mycket lugnare, och kopplar av lättare när hundarna är med...
 
Den som väntar på något gott....

Fonzie hade med sig smarriga ben 🍖 till sina kompisar...
 
Och när benen var uppkäkade, så infann sig lugnet i flocken...

Så skönt att se, att dom kan koppla av i varandras sällskap😴
 

Lördagen inleddes med att vi gick upp 1 timma tidigare än vanligt på helgerna pga av OS...

Thomas stack ut med hundarna redan vid 8-tiden på morgonen, och jag hade gofrulle klar lagom till damernas Skiathlon 08.45

Följt av Mixstafetten i skidskytte...

Men OJ, vilket antiklimax det blev, om man nu kan känna så för en 5:e respektive 4:e plats på ett OS....

Men förväntningarna var ju liksom såååååå jäkla höga, jag kände mig alldeles tom efteråt....

 

Men då återigen, tack för att vi har våra hundar😍

Vi drog ut på en mycket skön och härlig 90 minuters prommis, med massor av lek och bus....

 
Solen strålade från en klarblå himmel, och det riktigt luktade vår i luften.....
 
Hem, käka lunch, vilade på maten, kollade när Sveriges första OS-guld 🥇 bärgades i puckelpist👏👏👏👏

Jag sov sen middag, medans Thomas pysslade med hästarna....

Och sen gick vi ut och körde uppletande i korridorer....

 
Finaste Sheriffen var Magisk⭐️
 
ÄLSKAR att se honom leta⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
 
Olsson är inte dålig hon heller,,,
 
Leta och hitta kan hon, men tyvärr har jag typ drevskall på varje skick🙉
 
Nu blir det ju såklart värre för att hon ser när föremålen lägga ut,,,, men ändå, det är så synd när hon har en så jävulskt bra näsa....
 
Avslutade med en rolig och lekig promenad....
  
Härligt sen att man märker av att det är ljusare längre på eftermiddagarna.

Vi stannade kvar ute och pulade på tomten, och kikade lite på fåren som också såg ut att njuta av solen☀️

   
Gick in och gjorde lördag, käkade god mat och bara slappade.

Trodde jag skulle vilja kolla Mellon, men ingen av oss tycker det är kul, så jag somnade i soffan istället..

Tråkigt att vara så jäkla trött jämt🥱😴

Denna dag som är söndag, kan bara beskrivas med ett ord,,, ÅNGEST!!!!!
Jag vaknade redan klockan 6 imorse, och hade sån ångest, så jag kunde inte ligga kvar i sängen.

Har mest planlöst vankat omkring i huset hela dagen, utan att fått något vettigt gjort.

Vi har varit ute och gått långa promenader i omgångar....

 
Älskar skogen 🌳 🌲 
 
Vi hade innan snackat lite om att ev köra varsitt kort rapporteras med dom, men kände inte riktigt för det.

Och det var nog tur, för vi gick istället den ena sträckan som vi brukar köra på, och dels så var det ganska isigt på sina ställen.

Dessutom hade det ramlat, inte bara ett, utan två träd rakt över sträckan....
 
*SUCK*

Är det inte skogshuggarna som hugger sönder våra sträckor, så är det istället Moder Natur som ställer till det😫

Skogshuggare Olsson, blev så arg på träden, så hon satte genast igång med att försöka få bort det😍
 
Jädrans som hon kämpade, 
 
Vi stod i säkert en kvart, och väntade på att hon skulle ge sig, men det gjorde hon inte💪
Och tillslut så gick pinnjäveln av,,, bra jobbat lilla Frk O⭐️
   
Nu ska jag ta en charktallrik och ett glas rött med mig ner i bastun.

Ett glas rött för att jag tror det behövs för att kunna sova inatt, och en bastu, för vem vet när jag får kliva in i en sån igen...

Jag ska också ta med mig mitt fotbad ner till bastun, så jag har mjuka lena fötter när jag kommer till sjukhuset😊

för det bryr sig säkert läkare och sjuksystrar sig om🥳

 

Sen blir det salamipizza till middag, är såååå jävla insnöad på salami😋

 

Håll tummarna för mig nu i veckan, så hoppas jag vi skriva snart igen🥰

 

 
Usch, nu har jag fått tid för operation🙈

Usch för jag blev nervösare och mer stressad än vad jag hade trott att jag skulle bli,,,

men samtidigt är jag lättad över att det kommer att ske snart,, för det ska ju liksom ske,, det är ju typ inget som jag kan skjuta upp och sen blir det inte av.

Ingen chans till "strutsande" här inte😰

Så redan på måndag kl 10.30 nästa vecka, skrivs jag in på Akademiska sjukhuset i Uppsala, för att sedan opereras under tisdagen den 8/2.

En operation som beräknas ta ca 7 tim.

Och redan där kommer första ångesten, känns INTE kul att jag ska vara sövd så länge, känns inte kul attbehöva bli sövd alls😔

Alltså ibland skäms jag över mig själv efteråt.

Ta nu tex, när en läkare från Uppsala ringer upp mig och berättar om operationen,

vad ska hon tro om mig liksom?
För jag blev skitstressad, och börjar babbla och rabbla om att det är väl "erfarna" läkare som ska skära i mig?
-Dom har väl gjort detta förut, säger jag, för jag vill INTE att någon nybörjare ska få skära i mig...

Och hon svarar snällt att,

-Nej, så många "nybörjare" har vi inte på den här avdelningen!

Men jag fortsätter med att,,,

-Nej, men nån gång måste det ju vara den första för någon läkare, jag vill INTE ha några praktikanter med..

Den stackars läkaren fick ha en Ängels tålamod...

 

Men såhär i efterhand, så inser ju jag att, va Faan, jag kommer ju sova, inte märker väl jag om 17 läkarstudenter står och studerar in i min mage medans jag sover 😴😫

Och kan jag dessutom bidra med att dom där 17 lärarstudenterna lär sig, för att sen i framtiden kunna rädda sånna kvinnor som mig, så ska väl jag vara stolt till att bidragit med det⭐️

 

När vi sen la på luren, så va jag skitstressad och uppe i varv, visste inte vilket ben jag skulle stå på.

Tog med mig hundarna ut på en skön promenad, och som alltid hjälper hundarna och naturen till att få tankarna att klarna för en stund...
 
Direkt efter prommisen, drog jag till vårdcentralen i Mariefred för att ta prover inför operationen.

För även om cellgiftsbehandlingen på torsdag ställdes in, så skulle prover tas.

Det gick faktiskt lite snabbare än sist, trots att det var måndag👍

Hem och plocka upp Thomas, för vidare avfärd till Nykvarns Hundhall för lite rolig träning...

 
Våra duktiga hundar skötte sig lika bra som vanligt...
            
Tycker att saktadelen på framåtsändandet går över förväntan....
 
Längtar sååååå, tills det är dags att sätta ihop hela momentet...
 
Och vad vore hundhallsträning utan en selfie😆

 

Hemma igen, var det dags för fåren att få en ny höbal.

Det är ett jobb som Sheriffen älskar, för då får han valla iväg fåren, och hålla dom medans Thomas kör in höbalen med traktorn.
 
Dom äldre tackorna sköter sig bra, men fjoårslammen är lite busigare, och försöker smita förbi oss, för att så fort som möjligt komma fram till balen,

Men där är Glock skitaduktig och snabb på att Stoppa dom⭐️
Älskade Sheriff❤️❤️

Efter att hästarna fått sitt, gick vi in,

Thomas, som har vansinnigt mycket att göra på jobbet just nu, satte sig för att jobba över en stund.

Och tänk att då, när jag blir själv och "sysslolös" så kommer Mr Ågren och knackar på igen..

 

På måndagskvällen blev jag så vansinnigt stressad över hur jag ska hinna allt innan jag läggs in, och blir borta jag vet inte hur länge.

Hur ska Thomas klara sig utan mig?
Vad ska han äta?
Hundarna, vad ska dom tro? Jag har aldrig varit borta från dom så länge.

Och när tankarna börjar snurra, så snurrar dom rejält, så rejält så jag tror jag fick nån slags allergisk reaktion pga av stresspåslaget.

 

Kände hur det började sticka och bränna i ansiktet.

Kollar mig i spegeln, och ser nån grotesk varelse stirra på mig,,,

Ansiktet knallrött och helt uppsvullet, och det röda spred sig ner över hela halsen och bröstkorgen.

Osäker på om jag inbillar mig, går jag upp till Thomas och frågar om han ser något konstigt på mig?
-Åhhhh, HERRE JÄVLAR, som du ser ut, vad har hänt?

Och där och då får ju jag såklart en panikångestattack och tror att jag ska kvävas.

Funderar på om jag kan ha ätit och druckit något konstigt, men hittar ingen som helst jäkla anledning.

Tar en Tavegyl, som jag fått av sjukhuset för att jag haft lite problem med utslag i ansiktet efter cellgiftsbehandlingarna, och lika fort som det blossade upp, så la det sig igen...

Märkligt, men jag tror det beror på stress....

 

Tavegyl gör mig vansinnigt trött och dåsig, så jag gick ganska snart å la mig, somnade, men sov så jäkla oroligt hela natten, drömde så jäkla mycket skumma drömmar,

tex en att jag födde barn, men fick inte behålla bebisen för att jag inte ansågs vara en lämplig mamma,

och jag var inte speciellt ledsen över att jag inte fick behålla bebisen,,,,

däremot var jag VÄLDIGT bekymrad över att det läckte mjölk ur mina bröst, och det gjorde så att jag var orolig över att Olsson inte skulle vilja lämna min station på rapporten, för att jag luktade så gott😱

Vart Faaan kommer allt ifrån?

Och inte var jag mer stabil i huvudet på tisdagmorgonen, (nästan som att jag kan förstå att en bebis född av mig skulle omplaceras😖)

Jag ska äta frukost, öppnar kylen, och det första jag ser, är den stora, fina, osten 🧀 jag köpt för att njuta av till frukost.

När jag ser den, så inser jag att den kommer jag inte hinna äta upp innan jag läggs in, så den kommer hinna mögla.

Och den lilla oväsentliga detaljen var nog för att tårkanalerna skulle öppnas, och jag bara grät, och grät och grät genom hela frullen....

ÖVER EN OSTJÄVEL??????

Man kanske undrar varför jag skriver detta och lämnar ut mig själv på detta galna vis?
Men jag märker hur bra jag mår efter att få sätta mina tankar och känslor på pränt.

Jag har en väldigt fin vän i min närhet, som gått igenom i princip samma sak som jag går igenom nu,

och imorse när jag skrev till denne över hur jag mådde och kände, så svarade hon direkt och frågade om jag ville att hon skulle komma hem till mig, så vi kunde sitta och prata.

Hur fint är inte det?
Däremot, så kände jag att bara vetskapen att möjligheten fanns, men framförallt att jag skrev ner hur jag kände, hjälpte massor⭐️
TACK du Underbara fina medmänniska❤️
Åh, som jag hoppas att jag får chansen att hjälpa någon i samma situation i framtiden❣️

Och som jag nu tjatat om snart en miljon gånger, så är jag oerhört Tacksam över att kunna åka till Nykvarns Fantastiska Hundhall när tankarna skenar iväg.

Under min och hundarnas timma där på tisdagsförmiddagen, glömde jag all oro,,, och var bara så glad i mina fantastiska hundar❤️❤️

 
Hemma igen, var det dags för lilla Waijti att träffa vår hovslagare för första gången.

Annars brukar Thomas sköta hovslagarbesöken, men som sagt så har han Massor att göra på jobbet, så denna dag fick det bli mitt ansvar...

Linus är ju som vanligt superenkel...⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
 
Men hur skulle det gå med fölis?

Och Älskade lilla hästen💓stod som en liten ängel i stallgången⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

 
Fick sååå mycket beröm av hovslagaren efteråt, om vilken trevlig liten individ och bekantskap Waijti var.

Det gör oss stolta och glada😃

 

Sen gick jag in och sov middag i 2 timmar,,, det tar på krafterna att föda barn på nätterna😂😅🤣

 

Har ikväll också fått en skriftlig kallelse till Uppsala med lite mer detaljerad information om råd inför, innan, under och efter operationen.

Det taggar mig att det skrivs  mycket om att hur jag kommer må efteråt, beror mycket på mig själv och min egen inställning.

FAAN SOM JAG SKA KÄMPA💪

Jag SKA tex snabbt komma upp och röra på mig.

Och när jag sen skrivs ut och får komma hem, så ska jag inte lyfta eller bära tungt på 2 månader, det kan jag ta, men jag Älskar att det står att bästa medicinen är promenader...

Att få promenera igen i skog och mark med mina älskade hundar, det är det jag kommer sakna mest, men vetskapen om att varje promenad kommer göra gott, det triggar......👊

 

Ber nästan om ursäkt för ett utlämnade och stundtals negativt inlägg, men skrivandet får mig av någon underlig anledning att må mycket bättre🥰