Det har varit några jobbiga dagar som passerat senaste veckan.

Jobbiga mentalt av flera anledningar, och därför är jag så oerhört glad att jag fick den fina dagen tillsammans med Morris och lilla familjen.

Det blev som ett andningshål mellan alla jobbiga tankar.

För såhär ligger det till, den 15/4 fick jag min sista cellgiftsbehandling.

Sen var planen att jag efter 3 veckor skulle genomgå en röntgen som skulle ge svar på resultatet av behandlingen.

Det gick 3 veckor, och ingen kallelse, och man vill ju inte vara en jobbig jävel och hänga på låset och ringa direkt.

Jag tänkte väl att kallelsen kommer väl.

Jag väntade i nästan 2 veckor till, men sen ringde jag till cancercentrum.

Och då visade det sig att jag blivit "bortglömd"
Min kontaktperson, som ska vara den som sköter allt runtom mig, hade helt enkelt glömt att skicka en remiss...

Och nu blev jag faktiskt lite irriterad, för det är inte första gången hon glömmer.

Hon är jättegullig och trevlig, men jäkligt virrig.

Och helst vill jag inte känna mig irriterad, för jag tänker att all vårdpersonal jobbar under extrem stress och press, och dom gör sitt bästa,,,

men samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det är något mer hon "glömt" under dessa månader...

Nu var det inte henne jag pratade med denna dag, Tack och Lov, för då hade hon nog fått höra ett och annat som jag kanske fått ångra sen.

Men iallafall så blev jag lovad att jag skulle få en röntgentid inom 1 vecka.

Detta samtal skedde på måndagen....

Jag kände hela veckan att jag var stressad, lättretlig, hade väldigt lätt till gråt.

Inte egentligen nervös över själva röntgen, men jävligt nervös över svaret....

På torsdagen den 19/5 låg ett brev i brevlådan, där kuvertets logga flaggade för att det var från Mälarsjukhuset.

Jag slet upp kuvertet, får fram brevet, och läser att jag har fått tid för röntgen lördagen den 21/5

Å det var ju Toppen att det gick så snabbt,,,,

OM,,,,,,

Det är alltid ett OM......

Om inte vi hade haft värsta planerna för lördagen den 21/5.

För några månader sedan fick vi frågan från SBK´s Sörmalndsdistrikt om vi ville hålla i en rapportdag för distriktets

ekipage.

Det ville vi såklart, och vi fick själva bestämma plats och datum.

Allt löste sig så bra, inte lätt att hitta en ledig helg i dessa vårtider, men vi hittade den 21/5 och vi skulle hålla till på Flens BK, och hade fått låna deras rapportsträcka...

Vi hade bestämt att ta Hobbe dit på fredagen, och träna massor med lydnad på fredagskvällen...

Så, så sent som på onsdagen den 18/5, satt jag och skickade ut mail till anmälda deltagare, lite om upplägget, och vad dom skulle tänka på att ha med sig.

Och sen bara PANG, dagen efter att mailet gått ut, kommer kallelsen, och jag inser att vi måste ställa in rappprtdagen...

Alltså, när jag satt i bilen och öppnade brevet från sjukhuset, så började tårarna spruta, jag grät och grät och grät över att våra planer återogen med kort varsel fick lov att ändras pga cancerhelvetet.

För det var ju så, att jag ville ju ha min röntgentid, kände inte att det var läge att ringa och ändra den, när jag redan var sinkad med 2 veckor... 

Så det var bara att bita i det sura äpplet, och skicka ut ett nytt mail till deltagarna, och meddela att vi tyvärr pga hälsoskäl var tvungna att ställa in...

Usch vad det tog emot att trycka på skickaknappen.....

Men det är som det är, och min hälsa måste gå först,,,,,

Och lördagen blev jättejobbig innan det var dags att bege mig mot Eskilstuna.

Jag var otroligt rastlös, gråtmild, nervös och stressad.

Försökte hela tiden prata förstånd med mig själv, att inte stressa upp mig..

Röntgen är ju inget att vara nervös över, jag visste ju att jag inte skulle få några svar där under lördagen....

Men försök nångång att prata förstånd med en övertaggad hjärna 🧠, 

den lyssnar helt enkelt inte...

Men röntgen gick bra,,,

först ska man vara där en halvtimma innan för att dricka minst en halv liter vatten...

Sen ligger man på en brits, och åker in och ut, fram och tillbaka genom ett litet hål.....

 
Åsså säger dom flera gånger,,,

Andas in,,,, Håll andan,,, och andas ut ......

Och sen säger dom,,,

Nu kommer kontrastvätska,,,

Och då sprutas vätskan rakt in i blodet, och sen åker man framochtillabaka några gånger till och håller andan...

KLART✅

Sen var det bara att åka hem och vänta på svaret, som skulle beräknas ta ca 1-2veckor, beroende på vart just mina plåtar hamnade för avläsning.

Många plåtar läses tydligen av i Frankrike...

Men, redan idag, tisdag, ringer en läkare från canceravdelningen i Eskilstuna.

Jag stod i stallet, vi hade hovslagaren på besök, vi var precis klara med Linus, och skulle byta till Waijtii när min telefon ringer.

Och när jag ser att det är hemligt nummer, så gissar jag att det är sjukhuset så jag svarar, och känner samtidigt hur hela jag börjar skaka...

Säg det, säg det bara säger jag, ut med det...

Och doktorn i andra ändan säger,,,,

- Jag har glädjande besked, röntgen visar att ALL CANCER ÄR BORTA!!! Det finns inga spår kvar nånstans....

Och där brister det såklart för mig, tårarna sprutar, och hovslagaren undrar nog va faaan det är som händer...

Men, säger läkaren,,,,

Alltid detta Jävla Men,,,,,

- Cancern lämnade kvar en liten avskedspresent i din kropp, säger han...

Och jag hinner tänka att Faan glömde operationsteamet kanske kvar nån liten bomullstuss i magen som måste opereras ut....

Men nej, så var inte fallet, utan det visade sig att jag fått en blodpropp i ena lungan...

Och direkt, så kändes det som att benen skulle vika sig under mig...

Men läkaren sa snabbt, att det är behandlingsbart, men du måste medicineras i 6 månader....

Och sen rabblade han på om mediciner och dosering och gud jag vet inte allt.

Där stängde min hjärna av sig lite grann...

Men såhär i efterhand, så förklarar det endel, och löser lite av min oro sista tiden.

För jag har känt att jag blir så jäkla andfådd och tycker det varit asjobbigt att gå uppför trappor och backar.
Jag har ju varit helt säker på att det berott på att cancern varit tillbaka, så på så vis var det ett positivt besked...

Nu gäller det att komma ihåg att ta tabletter varje dag, morgon och kväll i 6 månader...

Har satt klockan på alarm.....

07 och 19 varje dag....

Jag kände, trots jävla blodpropp,, att jag ville fira, fast det bara var tisdag....

Så vi öppnade en flaska bubbel på ikväll , och drack det samtidigt som vi smaskade på härliga frukter från ett fat...

Annars har denna veckas första dagar innehållit mycket hund...

Olsson har fått 2 spårupptag...

 
Och båda har varit skitdåliga😖
 

Tänk att dom som var så bra innan tävlingen, nu blivit helt förstörda...

Nu ska vi backa bandet under en period....

I lydnaden däremot känns hon superfin 😍😍

    
Det har blivit 2 pass om dagen nu hittils i veckan.

Jag vallar ju med Glock på förmiddagarna,,, och kör lydnad med Olsson....

   
Sen på kvällarna efter vi spårat, så har det blivit ett lydnadspass till...

Ibland i sällskap av Team Fonzie

 
   
Tycker alla hundarna skött sig bra, Glock är Superduktig på att tigga godis....
 

Underbara tid som är nu, då man kan sitta ute och ljuga mellan lydnadsmomenten🤪
 

Och Underbara tid som är nu, då jag hinner lägga mig raklång i soffan på altanen en stund pch njuta av blommorna på äppelträdet....
 

Glock ligger också helst ute, så mycket han bara får....
 

Olsson är lite mer som husse,,,, håller sig helst inomhus, trots att solen skiner...
 
Men ikväll firar vi livet..🥂🍾🥂🍾🥂

  Jag ska tamejfaaan sluta med att planera saker, för det blir iallafall aldrig riktigt som jag vill. När vi tidigare i vintras planerade vårens tävlingar, så byggde vi hela säsongen runt att vi ville tävla på ToppTävlingen Kungafärden i Kungälv u...

  Hajja, att jag igår var såååå jäkla trött när vi kom hem från Flen, så att jag inte orkade blogga😱Det har nog fanimej inte hänt tidigare, för jag såg fram emot att skriva redan igår.   Vi var hemma vid 16.30, då packade vi ur HobbeL...

  Ser tillbaka på veckan som gått, och njuter av att den innehållit så mycket hundträning. Gladast är jag över att jag hittat tillbaka till viljan och glädjen i att träna hund igen, Olsson ÄR verkligen en Toppenhund, om jag bara har orken och j...

Mmmmmmmmm, Morris, Min Morris❤️, trött och sliten, men Lycklig och fulltankad med kärlek, sitter jag nu i mitt älskade kök, och ser tillbaka på en helg fylld av villkorslös ren och skär KÄRLEK ❤️ Förstår knappt inte h...

  Men,,, sicken bra påskhelg det blev ändå. Trots att jag först var Väldans besviken över att det inte blev någon husvagnstripp....   Men jäklars som vi velade in i det sista fram och tillbaka, huruvida vi skulle åka eller inte... Det som ti...