Hajja, att jag igår var såååå jäkla trött när vi kom hem från Flen, så att jag inte orkade blogga😱
Det har nog fanimej inte hänt tidigare, för jag såg fram emot att skriva redan igår.

 

Vi var hemma vid 16.30, då packade vi ur HobbeL, jag tog en scootertur med hundarna, och sen satte jag mig till rätta vid köksbordet redo att skriva ner mina innersta tankar om helgen, samtidigt som jag snuttade på en god White Russian...

Men när jag väl satte mig på plats, så var det som om precis all ork att hålla huvudet upprätt rann ur mig, och istället gick jag och la mig redan klockan 19, somnade direkt, och sov som en jäkla klubbad säl, ända fram till 05 imorse...

Så idag borde jag väl vara utsövd, kan man tycka🥱

 

Och egentligen var det väl inte så konstigt att bensinen tog slut, efter en hel helg ute i friska luften.

Som vanligt på tävling, så har jag varit helt jäkla urusel på att fota,,, hade ju annars varit skoj och haft lite bildminnen från premiärturen med HobbeL.

Men icke sa Nicke....

 

Vi kom iallafall fram till Flens BK i fredagseftermiddag vid 16-tiden.

Då pågick DM i lydnad för fullt, så det var mycket folk i rörelse på den fina klubben.

Vi ställde HobbeL på plats, och minglade sen runt en stund bland trevliga människor..

 

Men middagen åt vi själva i husvagnen.

Jag hade gjort en liten smörgåstårta för 2😝

 
Och som vanligt när jag skapar en tårta, så räcker den i verkligheten snarare till 22...

Vi åt den till middag på fredagen, till lunch på lördagen, och till frukost på söndagen, ändå slängde jag en stor bit innan vi åkte hem...

Att jag Aldrig lär mig,,, men Jävulskt god var den, första gången jag gjorde den, och det är nog faktiskt den godaste smörgåstårta jag ätit, så det va kul🎈

 

Efter middagen blev det iallafall lite trevligt samkväm i klubbstugan för dom som ville...

 
Så jäkla mysigt att sitta där och mysa och snicksnacka...

   
Älskar dom stunderna❤️

 

Lördag morgon, samling kl 08.00 för Frk Olssons säsongsdebut i Elitspår....

Och det var jag som skulle tävla henne, för första gången sen i augusti....

Men det var nära att jag kastade in handduken.

 

För jävlar va dåligt jag mått i veckan som gått.

Jag har varit så trött, så trött, så trött, kroppen har värk, varje jäkla steg jag tagit, och jag har varit så yr, så jag har knappt kunnat sitta upprätt ens vid matbordet, har helst bara velat ligga ner.

Men man har ju ändå nån liten jävlaranamma i sig, som liksom tvingar iväg en, ut, hur jobbigt det än känns.

 

Tex, så hade jag ju TL-utbildning i tisdags, och jag satt hemma innan bara grät, för att jag var så trött, men jag ville ju inget hellre än att gå dit, så jag tvingar dit mig, med löftet till mig själv att jag behövde ju inte följa med ut på allt.

Men väl där, när vi skulle ut i skogen och kolla spårupptagsrutor, och rapportstationer, så klart jag hängde på.

Och även va jag med när vi märkte upp en lydnadsplan...

 

Och efteråt kände jag mig såklart trött, men lycklig och nöjd över mig själv att jag tvingade mig,,,

det var nyttigt, och dessutom sista träffen innan eximinationen i slutet på maj.

 

Men OJ, nu drog jag från ämnet,,, vi är ju och ska tävla i Flen....😅

Iallafall, vart jag ville komma, va att veckan innan va hemsk,och på fredagen va jag så trött och orkeslös, så jag tänkte att, det går inte, jag orkar inte gå lydnaden med henne...

 

Så jag ringde lördagens tävlingssekreterare för att göra ett förarbyte på Olsson. 
Hon svarade inte, så jag pratade in ett ganska långt meddelande på telefonsvararen, och förklarade mitt ärende...

2 timmar senare blir jag uppringd av någon som presenterar sig som Fredrik, och som undrar vem f**n jag är, och vad det är jag pratar om hans telefonsvarare....

Uuuuups, jag hade visst ringt fel nummer☺️och då kände jag att det finns nog en mening med allt, det var nog helt enkelt menat så att det iallafall var jag som skulle gå lydnaden på OlliBompa, så jag brydde mig inte om att göra något förarbyte...

Och sååååå jäkla glad är jag för det🥳

 

För efter lördagens tävling, var jag så jäkla nöjd, glad och stolt över oss, så jag svävade på små moln, och det gör jag fortfarande när jag tänker tillbaka på vissa bitar.

Och det tänker jag fortsätta göra, även om vissa kanske rynkar på näsan och undrar hur tusan jag kan vara nöjd efter en sån tävling...

 

För man kanske tror nu att jag vann och tog cert på SM-poäng och blev DistriktMästare i spår 2024🇸🇪

Nejdå, här sitter lilla jag och är överlycklig  över att jag och Frk O blev godkända och hamnade ganska långt ner i resultatlistan...

Men som sagt jag kommer fortsätta vara nöjd....

 

Jag drog iallafall startnummer 7, och tillhörde gruppen som skulle börja morgonen med spår.

Nu spårar ju inte jag med O, utan Thomas drog iväg med henne till skogs, och jag stannade kvar på klubben och fick njuta av rapporthundarna och den andra spårgruppens lydnad...

 
En mycket trevlig förmiddag, där solen sken, och klubben var fylld av trevliga människor...

 

Thomas och Frk O, kom tillbaka strax före lunch, och Thomas var väl både nöjd och inte...

Olsson gör ett Kanonupptag 10-10, och det känns Toppen att det funkade även på tävling..

Men sen hade hon jobbat, slitit och kämpat, och haft det riktigt tufft därute i skogen.

Dom hade flera tapp, då hon cirkulerade och slog, men till slut tog sig till slutpinnen med 2 pinnar kvar i skogen...

 

Thomas var Supernöjd över hennes kämpande, men var ganska övertygad om att dom inte hunnit runt på tiden, för han tyckte det kändes som dom varit ute i en evighet...

 

Och jag måste säga, att det gjorde mig faktsikt ingenting om det skulle visa sig att tiden inte räckte.

Kände mig nästan lättad över att slippa gå lydnaden (så får man inte tänka🤨)

Nu visade det sig, att dom var inom tiden, så det va bara för mig och ladda....

 

Och Faaaaaaan så glad jag är över det...

 

Underbara, Fantastiska Olsson,, det va så jäkla kul att gå med henne på planen, hon va så med, hon va så glad, och hon gjorde dom första fem momenten sååååå bra (efter våra mått mätt)

 
Foton stulna med tillstånd av duktiga fotografen Kent Eriksson.
 

 

Men sen blev det kaos.

Apportringarna, som är det jag kämpat mest med senaste veckorna, blev för att uttrycka det milt...

inte bra!!!!
Kastar metallen, kommenderar apport, Olsson går iväg med startskall, kommer väl på sig själv att så får man inte göra, och gör liksom som ett baklängeshopp tillbaka in i fotposition igen.

Kommer efter ytterligare kommando iväg, och gör en riktigt snygg apportering, men betyget dalade ju...

 

Än värre gick det med tungen.

Den grep hon, men sen satte hon fart rakt fram, och såg ut som hon tänkte dra till Katrineholm med apporten.

Jag fick ropa några gången, och till slut lydde hon (nåja) hon vände iallafall, kom tillbaka, och satte sig fot hos tävlingsledaren😅

 

Alltså, vad gör man i ett sånt läge?
Jo, man skrattar, jag kunde inte göra annat.

Och det är också en sån grej, som gör mig så stolt över oss.

Hade jag i det läget surat ihop, så hade jag sabbat även dom sista 2 momenten.

Men nu kände Olsson inga sura, besvikna vibbar från mig, och går istället direkt in och presterar 10-10 på hoppet

 
Och avslutar sen med att gå på alla stegen på stegen, men jag dror jag fick nåt avdrag för att hon tvekade lite...
 

Men huvudsaken var att vi klev av planen, och jag kände mig verkligen nöjd.

Jag tyckte verkligen att det var kul, och Olsson verkade tycka detsamma...

Jut då sket jag i allt vad poäng hette, vi hade kul🎈

 

Uppletandet, sen, inte så mycket att säga om.

 

Hon jobbade bra i 5 minuter, men missade liksom dom flesta andra det föremål som låg nära ute på ängen...

Men hon är härlig att se, för hon försöker verkligen...

 
Bara platsliggning kvar, och det är ju som alltid nervöst...

 
Men min Underbara lilla hund gjorde mig inte besviken....

Faaaaan, va jag gick omkring nöjd och glad resten av kvällen...

Och jag blir stolt över mig själv, att jag kan tillåta mig själv, och även erkänna inför andra som frågar, att jag var jäkligt nöjd.

Jag tror dom som såg oss förra våren förstår varför....

 

På kvällen sen skulle det ju vara grill, mingel och mys, och OJ som jag sett fram emot och promotat det...

Men efter en hel dag ute och med den anspänning som en tävling ändå ger, så var inte direkt orken på topp...

Jag försökte plåga i mig ett glas vin, men det smakade inte bra, så det blev ett glas pepsi men lite mys runt grillen...

 
Vi käkade bakad potatis med kycklingröra...
  

Men klockan 20.00 gav jag upp, och gick in och la mig...

 

Thomas kom en kort stund senare, och det var så mysigt att ligga i HobbeL´s säng, jag kollade film, samtidigt som Thomas satt uppe en stund..

 
Och hundarna låg och snusade sött på golvet...
 

Och apropå HobbeL´s sköna säng, så vette Faan, va jag egentligen tycker om den?????

Hoppas det är en vanesak, för jag är inte van att sova i en 80cm bred säng, och första premiätnatten ramlade jag ur, och for med en duns ner i golvet.
Jag är ju jäkligt sprattlig på nätterna, så andra natten blev jag lite spänd, och det kändes som jag vaknade varje gång jag skulle ändra ställning, för jag liksom va rädd att dunsa i golvet igen.

Men man vänjer sig nog,,, hoppas jag....

 

Söndag morgon, klockan ringer 05.50

Thomas ska iväg och dömma skyddshundarna som har samling i Katrineholm 07.00

När han sticker, tassar jag och hundarna upp, och går ut på en jättefin prommis...

 
Jag satte mig på en sten , och lät hundarna roa sig själva på det stora fältet...   

Gick hem och käkade lite smörgåstårta till frulle, och sen va jag skrivare på sökhundarnas lydnad.

Jäklar va kallt det va, men kul och nyttigt som alltid att skriva för olika domare, man lär sig massor...

 

Sen hade jag fått äran, att som en del av min TL-utbildning få vara aspirerande TL till lägreskyddshundarnas lydnad, budföring och platsliggning.

Och jag måste erkänna att jag var så mycket mer nervös än vad jag trodde innan.

Men Tack vare min Lugna, rutinerade, pedagogiska " TL -mentor för dagen Mr MM, så klev jag efter avslutat lydnad av planen, och kände mig återigen ganska nöjd faktiskt,

det här är ju kul, jag tyckte det tog slut alldeles för fort, jag ville knappt gå av plan😎

 

Dagen flöt på väldigt bra, träffade Massor med härliga människor,

Ett Fantastikt fint och välordnad arrangemang med eldsjälar från Flen, Katrineholm och Nyköping som tilsammans roddade ihop denna fina tävlingshelg, så glad över att få vara en del av den, även om jag önskat att jag kunnat bidra med mer.

Men många bäckar små.....

 

Idag har jag haft vilodag😎

Gick en fin prommis med hundarna på fm

   

Men har annars inte gjort många knop...

 

På eftermiddagen tog vi en sväng i rapportskogen...

Och nu ska jag avsluta med att berätta något typiskt...

 

Ni som följer mig på FB, vet att vi inte kunde hitta Ollans tjänstetecken när vi packade inför Flen, och att Fantastiksa Jessica på www.thingsbyjes va så jäkla magisk, så hon snabbt som attan sydde upp ett nytt som jag fick på fredagen,

 

Idag, när jag skulle packa rapportryggorna, som tappade jag ner en hylsa bakom ett bord som ryggarna står på för att dom ska komma i rätt höjd när jag packar.

Och när jag böjer mig ner för att ta upp hylsan,,, så vad ligger där????
Jo Självklart OlliBompas tjänstetecken🤪😂

   
Ja, Ja,,, så Kan det gå, nu har vi två😂🤣😂🤣😂🤣

Dagens rapportträning tänker jag inte lägga nån energi på just nu, kan bara erkänna att det känns INTE BRA inför helgen.

Men vi gör ett nytt försök på onsdag, och hoppas att dagens träning bara va en engångsföreteelse....

Annars har vi problem.......

 

Ha det gött, tills vi skrivs igen.........