Så kom vi iallafall iväg till slut...

Men jag FATTAR inte vad som är problemet med mig själv???
För som vanligt när vi ska åka nånstans, framförallt när Hobbe ska med, så får jag sån jävla ångest när det väl är dags å åka, och jag vill verkligen inte..

Där och då förstår jag inte för mitt liv, varför i hela fridens namn vi ska åka bort, och lämna vårt underbara hem.

Vi har det väl bra som vi har det liksom?

Aaa, det blir så jobbigt..

Sen tror jag jobbigheten blir över att sitt i flera timmar i 80-90 km/Tim, och gunga fram medans andra bilister har bråttom, bråttom att köra om så fort dom ser en husvagn.

Men det var därför det iår, var skönt att vi delade upp resan i etapper.

Förra året körde vi direkt, stannade bara å rastade några gånger.

Nu tog det bara lite drygt 2 1/2 timma ner till Söderköping, vilket gick fort i sällskap av "Rättegångspodden" som jag verkligen varmt kan rekommendera👌

 
Väl framme, rastades hundarna, dom fick mat, och Hobbe ställdes på plats... 

 
Det var ganska blåsigt, kallt och småregningt, så vi gjorde inget mys av att ställa ut bord och stolar...

Åkte sen in till Söderköping och mötte upp Thomas syster, man, dotter och dotterdotter, dom har landställe i Valdermarsvik inte långt från Söderköping.

Det var trevligt, vi käkade lunch på en krog utmed Göta Kanal.
 
Nyttig och bra träning för Frk Olsson, som nog aldrig sett så många människor på samma gång...

2-åriga systerdotterdottern Mila, har inte tidigare haft så mycket kontakt med hundar.

Inte så att hon var överdrivet rädd, men lite avvaktande....

Såååå jäkla härligt då att kunna släppa fram henne till en hund som Glock, som Älskar allt och alla, och då framförallt barn♥️
Och jag tycker bilderna nedan är så vackra, så jag börjar nästan gråta,

För först ser man hur Mila är lite försiktig och avvaktande till att klappa på Glock....

 
Men att sen se glädjen i hela hennes ansikte och kroppsspråk när hon vågar...

Alltså, jag tycker det är så fint, och jag blir så stolt, och Glock han blir bara överlycklig över att någon pillar på honom💙💙💙

 
Sen skulle vi ju då äta Söderköpings berömda glassar,,, som jag peppat på det...

Åsså kommer vi gåendes utefter kanalen, och plötsligt ser vi att alla människor liksom plötsligt står stilla...

Och vi tittar frågande på varandra Thomas och jag?
Vad väntar folket på liksom?

Jo, det visade sig att dom stod i kö,,, för att äta på "mitt" glasställe 🤬

Jag ljuger inte när jag skriver att kön var minst 200m lång, och det berodde INTE på Coronaavstånd...

Folket stod tätt...

Och nog fasiken var jag sugen på glass,,,, men inte SÅ sugen, så jag ville stå i timmar i lätt duggregn för att få äta den...

Nä, det fick bli glass från kiosken istället, samma glass, men ingen bordsittning, och inte dom arrangemangen...

Men det är väl inget större fel på en gammal hederlig våffla😆
 
Sen skildes vi åt, och vi åkte "hem" till BK´n igen.

Där körde vi lite lydnad med båda...
 
Stilstudie av mig och Olsson i fjärrdirigeringen...
 
LIGG......
 

På lördgasmorgonen vaknade vi tidigt (typ5)

Gick upp, gick promenad, körde lydnad,,,,
 
Och gick sen och la oss igen😴😴😴

Älskar Semester🥳⭐️❤️

Men sen vid niotiden, hängde vi på Hobbe, lämnade Söderköping, och begav oss dom ca 23 milen ner till Kalmar.
 
ÄLSKAR Kalmar BK, så fin klubb, och så otroligt trevliga medlemmar👌
 
Nu blev det också väldigt nostalgiskt att komma tillbaka dit, och ställa Hobbe på samma plats, som vi stod på för 2 år sedan...
 
Då var vi påväg till Ronneby, för att tävla SM i bruks.

Och den tävlingen blev ju ett minne för livet...

SM-GULD, SM-GULD,SM-GULD.

Haha, men man kan inte leva på gamla meriter....

Iallafall, så är det superfint på Kalmar BK, och jättefina strövområden omkring...

 
Jag gick en lång promenad med Glock och Olsson,,
 
Och Thomas stack till Nybro, för att hälsa på sin farbror och kusin.

   
Det blåste som in i bomben, så det blev husvagnsmys istället för att sitta ute på kvällen.

Glock låg brevid mig i soffan och mös,,,,

 
Medans Frk Olsson hade fullt span på dom lyckliga hundar som fick träna därute...
   
På söndagsmorgonen vaknade vi klockan 5 på morgonen, och upptäckte att gasolen lagt av.

Och Thomas fick inte igång den igen, så det var bara att packa ihop allting och flytta Hobbe närmare klubbstugan, så vi kunde ställa oss på el...

Medans Thomas fixade förflyttningen tog jag hundarna med mig ut på en lång promenad i den tidiga gryningen.

Sååå vackert!
Körde sen lydnad med båda...

   
Och sen gick vi å la oss å sov igen😴😴😴

ÄLSKAR semester☀️

Sen åkte vi å handlade mat på Ica Maxi i Kalmar, åkte hem käkade frukost, och skulle sen börja packa ihop Hobbe, för att köra över bron till Öland.

Och då gör jag något som jag ångrar bittert.

Jag ville bara gå ut och köra ett par apporteringar med Olsson innan vi åkte...

Det gick bra, men när vi var påväg tillbaka till Hobbe, kom en lös hund farandes emot oss bakifrån, så Olsson gör ett kast bakåt, vilket gör att mitt vänsterknä vrids i 180˚

och Hajja att jag HÖR hur det smäller till i knät, och sen en smärta som inte går att beskriva med ord.

Jag kunde inte stödja på benet, halvt hoppandes, halvt hängandes på Thomas, tog vi oss tillbaka till Hobbe.

Där la jag mig på golvet, med benet i högläge, hyperventilerandes, svetten rann, tårarna rann, helt säker på att något gått sönder i knät..

Men jag låg så en stund, och sen försökte jag resa mig, å herre jävlar vad det gjorde ont, men det svullnade inte, och var inte varmt, så inget är nog sönder.

Thomas sa, bit ihop, och ta dig ut i bilen så vi kommer iväg.

Och jag tog mig till bilen med tårarna rinnandes.

Men iväg kom vi, jag hade lovat mig själv att inte blunda när vi åkte över bron, men sen när vi väl kom dit, så började jag hyperventilera, 

HATAR BROAR🌉

Men sen är det ju som om man åker över en liten knix, och sen går det nedför, för att sista km vara ganska platt och inte så högt,

så då vågade jag faktikst öppna ögonen en liten stund

 
Så kom vi fram till Sonjas fina camping och ställde Hobbe på plats, eller Thomas ställde allt på plats, jag satt bara i en stol å kved och tittade på😟
 
Så Thomas får göra allt,

han får ta hundarna på alla promenader...
 
Tur det finns fina slingor att traska på här...
 
Vi hann sitta i solen en stund och mysa innan middagen.
 

Jag har sovit så jävla illa inatt, det gör så inihelvetes ont, så fort jag måste byta ställning...

Thomas tog morgonpromenaden utmed stranden...
     
Nu ska vi snart sticka till rapport/spårskogen, och jag kan inte vara med😥

Thomas får spåra med både Hickan och Sheriffen.

Jag känner mig bara så jäkla ledsen, som jag längtat efter denna veckan, åsså tar jag mig knappt in på toaletten själv, alla roliga spår vi skulle lägga, all lydnadsträning, pw- promenaderna efter stranden som jag sett fram emot.

Åsså får jag bara sitta brevid å titta på...

Jaja, få väl njuta av det trevliga sällskapet, och ikväll får jag träffa MormisMorris😍

TÄNK POSITIVA TANKAR☀️