Ja, för här ligger jag i sängen,,, och då snackar jag inte solsängen i Kroatien,,, utan i sjuksängen hemma på Sjövreten...

För det var tillslut läkaren som fick bestämma åt mig...

Eller egentligen inte,, för jag bestämde själv att jag ville genomgå titthålsoperationen,,, men däremot var det den utförande läkaren som avrådde mig från att resa iväg dagen efter..

Och det främst på att det allt som oftast uppstår rejäl svullnade efter ett sådant ingrepp,, och iom att ben allt som oftast svullnar i vanliga fall på en flygning,, så tyckte han inte att det var lämpligt att utsätta en nyopererad kropp för den påfrestningen...

Och såhär i efterhand så är jag glad över "hans" beslut,, för jäklar så svullet knät är,,, nästan dubbelt så stor som det andra...

Så visst är det trist att missa en fantastisk resa,, men jag känner mig ändå så nöjd med mitt beslut..

Nu känner jag hopp om att komma ut i spårskogen snart igen...

Stundtals den senaste tiden har jag varit lite nere för att jag sett framför mig att jag inte skulle kunna spåra med Dollar under hela hösten...

Men nu med tanke på att det onda är borttaget,,, så ser jag mycket fram emot att snart få njuta av den härliga känslan som uppkommer då man går bakom en spårande hund...

Snart, snart, snart.....

Men veckan inleddes i måndags kväll med rapportträning...

Nu jävlar är vi taggade till tusan,, nu ska "3:e skicketförbannelsen" lösas...

Hör du det,, Du lille Vackre Sheriff...???

Are you talking to me???

Och måndagens träning gav hopp inför framtiden....

Dagen innan motade jag ju iväg honom på tredje,, tillät honom INTE att komma tillbaka in till mig...

Och tillslut gick den lille spjuvern...

Så det var 2 nervösa förare som förberedde det förbannade 3:e på måndagen...

Men OJ som han överraskade oss genom att direkt på mitt "marschkommando" dra iväg utan några som helst tveksamheter...

Duktigaste Sheriffen,, vi avslutade kvällens träning efter tredje, och bara busade, lekte och berömde...

På tisdagens så, lades ju jag på op-bordet,, och var väl inte så jävla kaxig den kvällen..

Fy fasiken vilken otrevlig upplevelse..

Man är ju vaken hela tiden,, och det knakar och brakar som faaaan, inte bara i knät,, utan i hela kroppen...

Fina farbror doktorn berättade hela tiden vad han gjorde, och uppmanade mig att följa hans arbete på en TV-skärm...

Eller hur att jag tänkte göra????

Kanske skulle ha berättat för honom att jag svimmade när jag skulle ge Gozzi ögondroppar...

Så jag låg där och tokknep med ögonen,, men efter en liten stund tog nyfiken över,, och jag öppnade ena ögat bara lite, lite grann...

För sen kunde jag inte slita mig,,, det såg ju inte ut som ett knä,,, det såg bara ut som gröt...

Och som sagt,, när jag vaknade på onsdagsmorgonen var jag glad över att jag inte skulle knöka in mig i ett flygplan och bli stillasittande i flera timmar,, även om det bara rör sig om drygt 3 till Kroatien...

Och Ont så inihelvete har jag haft det hittils,, men man ska ju försöka komma igång och röra på sig så fort som möjligt,, och det har jag gjort...

Men jag har rört mig i min egen takt...

På onsdagskvällen masade jag mig ner till lydnadsplanen och kommenderade Thomas när han tränade lydnad med båda våra älskade hundar...

Glock skötte sig bra,,, det mesta går ju fint nu,, det är apporteringarna som är lite svajjiga från dag till dag...

Tänk att det var hans absolut bästa moment från början,, nu är dom sämst...

Dollar var tokladdad,, och hängde mer i luften än på marken,,,

Älskar när han bara får röjja runt och ha kul på lydnadsplan...

Och ikväll som är torsdag,, tog rapportlängtan överhanden, och vi gav oss ut i skogen för lite roligt rapportande...

Jag fick dock finna mig i att stanna på A-stationen...

Men jag tycker det är bra att vi växlar,, vill att han ska kunna gå oavsett vem som är på vilken station...

Och det var ingen större skillnad...

Kanonfint iväg dom 2 första skicken,, och sen gör han återigen en tvärnit efter ca 20 meter på tredje...

Men nu var Thomas på hugget,, och direkt när Glock gjorde en ansats till att vända tillbaka,, så satte Thompa upp handen,, sa ett bestämt NEJ,, och gav sen ett nytt "marschkommando" och då for han iväg som en skållad råtta...

Och sen gick fjärde skicket lika bra som dom 2 första....

Tjooooohooo,, här kommer jag....

Så trots litet bakslag ikväll igen,, så känns det faktiskt bra,,, nu kör vi den taktiken,, han får helt enkelt under inga som helst omständigheter komma tillbaka in och sätta sig fot igen...

Längtar tills nästa träningstillfälle,,, och då hoppas jag att jag kan gå ut sträckan...

När vi kom hem och tömde brevlådan låg där ett trevligt besked...

Vi har nu fått Godkänt för att ha får här på Sjövreten...

Staketen är så gott som klara,, så nu ska vi bara hämta hem dom...

Däremot dröjjer det nog lite till innan det flyttar hit några hästar ...

Det vackra fuxfölet som vi båda föll pladask för, visade sig av olika anledningar inte vara rätt för oss...

Men vi,, eller främst Thomas letar vidare... 

Efter kvällens träning slängde sig Thompa i bilen för att åka söderut för jakt...

Han kom dock inte så långt innan nånting i bilen gick sönder,,,, och så vitt jag vet,, så sitter han fortfarande någonstans i skogen och väntar på bärgare...

Tråkigt för honom,,,  men eftersom jag Avskyr allt som har med hans jagande och göra,, så bryr jag mig inte nämnvärt,,, utan kryper själv upp i soffan med en skål med godis,  ett glas gott vitt vin och min dator...

Han får ta en Taxi hem...

Glonken saknar nog dock sin älskade husse,, och ligger ute och väntar troget...

I helgen ska vi fortsätta måla,,, nu är det garaget som behöver bättras på...

Blir även en tur till granngården för att köpa staketstolpar för att fixa det sista med avdelningen av hagarna

Runt om är staketen klara, men eftersom vi har 2 lösdriftsstall, så ska vi dela av hagarna så att fåren får det ena,, och hästarna det andra...

Tills vi skrivs igen,,, så Önskar jag Alla jag tycker om,,,,

En Riktigt Trevlig Helg...!!!!