Idag har jag upptäckt en ny ganska så otrevlig egenskap hos mig själv...

Ett fruktansvärt dåligt sätt att hantera motgång!!!

Och med den inledningen behöver man ju inte ha Einsteins hjärnkapacitet för att räkna ut att det sket sig på tävlingen idag...

Thomas får startnummer 1,,, vilket vi innan såg som en fördel,,, det var ju lite av den anledningen som vi valde att starta i Haninge istället för Eskilstuna,,, eftersom det bara var 2 anmälda i Haninge,, jämfört med 7 i E-tuna....

Vi kände att Haninge skulle bli mest träningslikt,,, kanske var det ett felval,,, vad vet vi????

Hur som helst,,, så tyckte Thomas att Glock kändes tokladdad när dom var påväg mot framföringen,,, och han drar iväg i full fart,,, och slår på en tvärnit ca 30 meter efter start,, vänder och kommer tillbaka in till husse igen...

Så kan det gå,,, debuten över på ca 5 sekunder.....

Ärligt talat,, så kände jag först då ingen besvikelse...

Utan mer,, så kan det gå,,, det är djur vi håller på med...

Dessutom så provade Thomas att skicka Glock när tävlingen var över,, och då sprang han så fint till mig,,, så det kändes bra att jag kunde stå där och ta emot honom med hans älskade boll,, leka, kampa, tjoa tjimma, och sen käka köttbullar...

Och framförallt berömma honom massor över hur duktig han var när han sprang....

Så på så vis kändes det som att det blev en bra träning inför framtiden...

Vi hade innan sagt att Thomas skulle gå in och köra lydnaden oavsett hur det gått,,, men med tanke på att det skulle bli minst 3 timmars väntan,, så valde vi att tacka för oss....

Åkte istället ut till Gålö,,,dels för att kika utvändigt på ett vad vi trodde var ett intressant hus,, men det visade sig ligga lite för nära Dalarövägen för vår smak,, men sen också för att ta en lång härlig promenad...

Och det var plötsligt som en blixt från klar himmel som jag under promenaden började känna en sån enorm besvikelse över dagen...

Jag tror innerst inne inte att vi räknat med uppflytt,,, men vi var nog båda ganska övertygade om att det var lydnaden som skulle brista,,, att han inte skulle springa,, fanns liksom inte med i beräkningarna...

Så många känslor som härjade i huvudet under en och samma gång,,, och tillslut frågade jag mig själv,, om jag verkligen ska hålla på med sånt här????

Det är faanimej inte lätt att ha haft en första hund som Dollar,,,

En maskin,,,

som man liksom programmerade in,, å så utförde han...!!!!!

Apell, Lägre, Högre, Elit,,,, både i rapport och spår var bara gräddfiler......

Cert i sin första Elitrapport,,, Cert i sitt första Elitspår,,, BruksChampion på sin 3:e Elitstart...

Hur många gånger i livet händer det liksom????

Nu får ingen tro att jag på det minstaste vis är missnöjd med vår Älskade Glock....

Absolut inte,,,

Jag är bara missnöjd över mitt eget sätt att hantera motgång...

Glock är Underbar,, och har en sån Otrolig potential att bli hur bra som helst,,.....

Och när vi sen satt oss ner Thomas och jag,, och snackat och ändrat om lite i framtidsplanerna,, så kändes allt mycket bättre,, och livet plötsligt lite lättare...

Och Glock å grisen,, dom njuter dom också!!!!

Och kan man inte glädjas åt egna framgångar,, så kan man glädjas åt andras...

Idag gläds vi över att Dollardottern "Stårsa" (Jurassic LM Dollar x Puckings Änya) blivit uppflyttade till Högre klass spår....

Hon MT-testades också för någon vecka sen, på fina 491p...

SuperGrattis!!!!!

Nu bryter vi ihop och kommer igen,,,,,

2 1/2 dagars arbetsvecka väntar runt hörnet,,, ingen speciell söndagsångest med andra ord...

Ha en fin söndag!!!!!