Ja, skam den som ger sig!!!

Men Vilken Jävla pärs det blev,,, jag var som en urvriden disktrasa efteråt..

Och det var ju tur att vi hittade en köpare som inte gav upp efter ett försök, utan som ville ha hem hästen till vilket pris som helst...

 

Men lika skönt det är att han åkt,,, lika saknad är han...❤️

 

Älskar bilden på honom och Jonna från i våras... ❤️❤️

Det är sånna fina minnen jag ska försöka ha kvar...

 

Tillbaka till lastningen,,, så kom köparen,,, som jag kallar ”S” åkandes i ett rejält fordon,, typ det nedan...

 

Och föraren av detta vrålåk,, kallar vi ”hästlastaren”,,, 

 

När vi provat att lasta tidigare,, så har vi ju gjort det i paddocken, vilket har känts tryggt i det avseendet att om han skulle komma lös,,, så kommer han ju liksom ingenstans...

Och lös har han ju kommit vid ett flertal tillfällen,,, för otaliga är dom grimmor och grimskaft som gått sönder i våra försök...

 

P.g.a storleken på lastbilen, så gick den tyvärr inte att köra in,,, utan vi fick chansa utanför...

 

Och vi började med att Thompa skulle hålla och försöka lasta in Hebbe,,, och hästlastaren uppehöll sig bakom,,,

för hans filosofi var att INTE ge hästen en chans att backa,,, det skulle bara finnas en alternativ väg,,, och den var framåt..

 

Herbert började med att vara lite stökig och bökig,,, försökte gå åt sidorna och bakåt,,, men hästlastaren var där och bara viftade med en lina,,, den rörde aldrig Hebbe,,, utan han bara liksom viftade med den, så att den störde Hebbe,,, som efter ca 10 minuters stökande bestämde sig för att gå in i transporten...

 

Väl därinne,,, var det meningen att Thomas snabbt skulle vända på hästen, så att inte skulle ha en chans att gå bakåt innan hästlastaren fått upp baklemmen...

Men Hebbe ville definitivt inte låta sig vändas,,, utan Thomas känner istället hur han började göra sig redo för att kasta sig bakåt...

 

Så där står hästlastaren, och hinner sånär stänga luckan när Hebbe kommer farandes bakåt,,, och jag lovar,,, det var en mikromillimeters sekund ifrån att hästlastaren han undan.

Men Tack Gode Gud, så hann så han kasta sig åt sidan, när Hebbe,,, med Thomas hängandes i grimskaftet kommer som skjutna ur en kanon...

 

Thomas far i backen,,, grimskaftet går av,,, och Hebbe är plötsligt lös...

 

Tusen tankar hinner fara genom huvudet...

Vad händer om han drar ut på vägen?

Kommer det en bil just då, skulle det vara för den som att krocka med en större älg...

 

Vid det här laget började jag känna att nu ger vi oss,,,

nu börjar detta bli förenat med livsfara för både häst och människor,,,

 

Men Hebbe stod där kolugnt,,, vilket  gjorde oss ännu mer säkra på att det inte är några rädslor som ligger bakom hans vägran att lastas...

En rädd häst tar till flykt,,, men Hebbe stod helt still och lät sig villigt infångas...

 

Rädd, däremot,,, det var jag...

Jag ville inte vara med längre,,, 

Men en som inte var rädd,,, det var hästlastaren,,, han gick nog mer igång på det hela...

- det var mig en riktigt envis jäkel,,, va hans kommentar...

 

Och sen tog han över tömmarna...

Och med vilken jäkla pondus han gjorde det...

Visst stökade Hebbe en hel del,,, och även hästlastaren fick finna sig i att stundtals bli släpad på marken...

Men han gav sig fanimej inte,,, och det var som om Hebbe tillslut var den som kände sig besegrad,,, för bara plötsligt bestämde han sig för att gå in i transporten...

 

Problemet som uppstod då,,, var att den enda som visste hur man stängde,,, han stod inne i transporten,,, och utanför stod, jag Thomas och S,,, som jävligt snabbt ville stänga dom två innerdörrarna och få upp lemmen...

Och det krånglade såklart,,, och jag bara kände paniken,,, och framförallt rädslan i vad som skulle kunna hända om Hebbe kom farandes...

 

Det positiva var att hästlastaren hade lyckats vända Hebbe,,, som nu stod helt lugnt och stilla inne i transporten,,, så S kunde gå in och ta över hållandet av honom,,, och samtidigt kom hästlastaren ut för att stänga...

 

Men i det läget släppte jag bara allt och gick därifrån...

Jag bara orkade inte vara kvar,,,, började skaka i hela kroppen,, och tårarna bara rann och rann...

Jag ramlade ihop som en blöt pöl utanför sadelkammaren,,, tror faktiskt inte att jag varit så rädd i hela mitt liv som när jag såg Thomas stå bakom transporten och försöka stänga luckan,,, samtidigt som jag hade kvar synen från när hästlastaren med en hårsmån undkom från att bli krossad....

 

Efter en stund kom S och kramade om mig,,, sa att Hebbe stod helt lugnt inne i transporten och luckan var stängd...

Känns inte som om vi kunnat hitta en bättre köpare till Mammuthen....

 

Och S verkar så nöjd med Hebster,,,

Vi får fina bilder på honom från sitt nya fina hem...

 

Och dom har redan varit ute på ridturer,,, 

 

Såååå Glad för Mammuth`s skull att han äntligen får den kärlek och uppmärksamhet som denna sociala kille förtjänar...❤️

 

Men jag kommer Aldrig mer köpa en ”svårlastad” häst....

Med Hebbe borta,,, har det blivit så att vi tagit in Lova och Linus i stallet på kvällarna...

Mammuthen var ju tyvärr liiite för stor för vårt stall,,, det gick ju knappt att vända honom i stallgången...

 

Men det känns så skönt att dom kan få komma in och torka denna regniga blöta höst...

 

Och dom verkar uppskatta det också...

 

Men nog om hästarna nu,,, känns bara lugnt och skönt i hjärtat att det verkar ha löst sig på bästa sätt frö alla.

From idag står det December i vår vackra almanacka....

 

December är ju trots allt lite av en härlig månad, 

Hoppas ju såklart på en vit jul🍀

 

Veckan som gått har jag ägnat åt utbildning i affärskommunikation i Stockholm i dagarna 2...

Långa dagar har det varit, där jag åkt hemifrån vid 7-tiden, och kommit hem till Sjövreten vid 18-tiden igen...

Därav fick Thompa ansvaret för middagsmaten...

Och han gör det ju sååååå jäkla bra...

 

På tisdagskvällen stod det hämtmat från Chop Express på menyn...

Mumsligt med kyckling i röd curry och min älsklings tofu...

 

Det är ju så rejäla portioner,,, så det blev rester som avnjöts på onsdagen,,,

Och lyckokakorna gav oss superb vägledning inför framtiden...🤔

 

Hundarna får finna sig i att mest promma i veckorna,,,

Och nu börjar även SuperDollar ruttna,,, och bjuder upp till lek inne på kvällarna....

 

Knocke har hittat på en egen rolig lek...

Upp i soffan med leksak,,, tappa ner den på golvet,,, hoppa ner och ta upp den,,, upp i soffan igen,,, tappa.

 

And so on, and so on, and on and on....... 😍😂

Men på torsdagskvällen blev det ÄNTLIGEN ett pass i vallhagen igen...

 

Och Satan i Gatan va skitdåliga vi var😣

Eller självklart ska jag inte säga ”vi” för Glock är aldrig dålig,,, 

Han kan dock ha haft lite ludd i öronen i torsdags,,, för han hörde vääälldigt dåligt,,, och kunde ingenting,,, eller om man vänder på det, så kunde han ALLT,,, och han kunde det utan min hjälp💪

 

Men det berodde faktiskt på att jag ver helt sämst...

Jag kunde helt plötsligt varken höger och vänster...

Det stod Heeelt still i huvudet...

För er som inte vallar,, så är det ju så att mitt höger, är hundens vänster,,, vilket bara det försvårar eftersom jag måste tänka tvärtom..

Dessutom la vi ju oss tidigare med framgång till att byta ut vanliga ”höger/vänster” kommandon,,, med dom utrikiska orden

”away/comebye”

Och hålla reda även på det,,, ja,,, det övergick min hjärnkapacitet denna torsdagskväll...

Men OJ så lyxigt att kunna valla i kvällsmörker💡

 

Nu är det fredag....

En Älsklingshelg väntar imorgon...

Helgen då jag får adventspynta...

Älskar det verkligen...⭐️⭐️⭐️

Vi ska även spåra,,, lyda,,, shoppa loss på mer torvströ eftersom hästarna står inne mer,,, åsså ska vi baka lussebullar.

Men för nu önskar vi ”over and out”

 

Och önskar Alla en SuperTrevlig helg🍀⭐️🎈