Idag fyller den Förtjusande Fröken Olsson 1 år♥️
Satan i Gatan va tiden går, känns som om det var förra veckan vi hämtade hem henne...

Men jag måste ju såklart inleda inlägget, med att skriva om Fantastiska Olssons fina tävlingsdebut i lördags.

Såhär i efterhand är jag såklart jätteglad över att vi åkte, men det satt långt inne.

Hade jag fått bestämma, så hade jag strukit oss, men Thomas övertalade.

Att jag inte var sugen, berodde främst på att jag ju knappt kan gå, och av den anledningen inte kunnat träna som jag velat.

Dom flesta momenten kändes bra, men det som strulat till och från är apporteringen.

Och den strulade Verkligen på fredagen, när jag var nere en sväng på lydnadsplanen.

 

Tidigare var det ingången som inte var bra, hon pep förbi mig i 190 knyck, och gjorde en stoooor lov, innan hon kom in vid sidan.

Sen fick jag lite styr på det, men det resulterade istället i att hon släppte apporten framför fötterna på mig, och gjorde en superfin ingång, men alltså utan apporten i munnen...

SUCK!
På fredagen, genrepet liksom, funkade det så dåligt, så jag var säker på att det inte ens skulle bli betyg.

Men, som Thomas så klokt sa, att vi åker inte dit för att vinna, eller ens förvänta oss ett uppflyttningsresultat.

Vi åker dit för att se och lära oss, hur Olsson skulle reagera.

Vad skulle hända när jag gick in på plan med domare, tävlingsledare och publik?
Hur skulle hon reagera när belöningarna mellan momenten försvann?

Dessutom var det 32 anmälda hundar i min klass, det skulle innebära långa väntetider...

Så med målet att "se och lära" rullade vi på lördagsmorgonen till Enköping där det var öppet för anmälan mellan 7.30-8.00

Och sen samling för lottning och banvandring 8.30

Mellan incheckningen och samlingen hann jag gå in och testa några apporteringar, och nä, poletten hade inte trillat ner under natten😆

Dom var värre än någonsin...

Jaja, vad är väl en bal på slottet.

Vid lottningen, fick jag gå fram och välja lott som femma, och jag stod där framför lotterna, och frågade högt mig själv vart dom låga numren låg någonstans?
Gubevars för att få startnr 30 liksom😫

Bestämde mig för lotten högst upp i vänstra hörnet, vände på den,,,,

Och YES, startnummer 1💪

 
Jag var skitnöjd med det numret, ända tills jag precis skulle kliva in på planen, och insåg att ALLA stod för att titta.

Det är ju liksom naturligt att man tittar på första hunden...🙈

Men Underbara, Underbara lilla Frk O♥️
Mitt hjärta svämmar över av kärlek till hur fint hon hanterade sin första entré på en tävlingsplan.

Jag tittade inte på några betyg, men Thomas skrev ner alla, så direkt när jag kom ut, så visste jag att vi klarat uppflyttningspoäng, så jag kunde verkligen njuta resten av tävlingen...

 

Hon var lite okoncentrerad direkt när följsamheten började, men efter första vinkeln, tyckte jag att hon var helt med mig.

I apporteringen hjälpte jag henne mycket i ingången, allt för att försöka rädda betyg, och det gick hem👌

 
Jag fick en 8:a på helheten, vilket jag först var lite besviken på.

Men sen när jag såg motiveringen, så var det värt avdraget.

För domaren drog på att Olsson var lite olydig mellan momenten.

 

Alla punkter på planen var uppmärkta, antingen med sågspån, eller sånna där platta lydnadskoner.

Många hundar som var väldigt nyfikna på dom, så även Frk Olsson, men till skillnad mot vissa andra hundar, så struntade hon i dom under momentens gång, däremot tog nyfikenheten över mellan momenten, då ville hon undersöka vad det var, och jag lät henne göra det.

Och jag skulle göra det igen, om vi skulle hamna i samma situation.

Och sen var det som sagt superskönt att ha vårt gjort, Thomas tog hundarna och åkte till en skog i närheten, och jag satt och kollade på resten av det stora startfältet.

 

Och återigen, när jag satt där, så svämmade kärleken till min lilla fina hund över.

För det var förvånandsvärt många förare som kom ut från planen med sån besvikelse över sina hundars beteende.

Och jag är förvånad över hur många hundar det är som tydligen "pekar Fuck You🖕"  till sina förare när det är tävlingsdags.

Vi har haft turen att få hundar som aldrig medvetet pekat finger🖕och skitit i vad dom ska göra...

Och jag har redan från allra första början känt att lilla O, inte heller är en peka finger🖕hund♥️

Det blev iallafall en riktigt mysig dag, jag hade gjort smörgåsar med stekt ägg och falukorv, som vi mumsade på i lunchpausen.
  
Och sen är det ju så, att trots att Thomas skrivit ner alla betyg, så är man ju aldrig 100% säker förens man har protokollet i handen.

Jag menar, det är ju lätt att se fel, och Thomas stod en bit ifrån.

Men, han hade räknat rätt,👌

Tänk att min fina lilla hund nu får starta i nästa klass❤️⭐️❤️⭐️❤️
      

Men allt har ett pris, och priset jag fick betala, var att jag fick så jävla ont resten av kvällen, och vaden svullnade av någon anledning upp till en storlek lika tjock som låret😱

Det blev till att ligga med benet i högläge resten av kvällen...
 

En flaska med något bubbligt🍾ligger alltid på kylning hemma hos oss, vem vet när man får någon anledning att fira 🎉 nåt.

Nu hade jag såklart gärna firat Olsson´s fina bedrift, men eftersom jag hade så ont, så var jag inte ett dugg sugen på någon festlig dryck.

Men några rökta räkor slank ner, Thomas käkade kräftor, men efter förra helgen var jag inte ett dugg sugen på det...
 
Däremot blev jag mer tävlingssugen, så nu är jag och lilla Frk Olsson anmälda till ännu en tävling🍀

    

På söndagen hade svullnaden försvunnit, och det kändes lite bättre.

Thomas tog en tidig scoootertur med hundarna, som avslutades med att dom fick simma.

Sen käkade vi lång gofrulle, vilade en stund på maten, eller jag vilade, Thomas for som vanligt omkring och gjorde saker.

 

Sen åkte vi iväg för att spåra..

Jag undrar vad Thomas egentligen tycker om att han har blivit jag😎

Nuförtiden är det han som lägger ut alla spår, det är han som går dom, det är han som går ut frispåren, och det är han som knallar ut rapporten🤓

Allt det där som jag annars gör🤪

 

I väntan på spåren åkte vi för att hälsa på Lova och Linus...

Dom står nästan alltid längst bort i hagen, men kommer så fort Thomas busvisslar...

 
Thomas gosar med sin älskade Lova❤️
 

Sen åkte vi och släppte först på Olsson på hennes ängsspår..

 
Denna dag kom dom iväg jättefint, tror inte ens hon märkte att det var Thomas som gick bakom istället för jag...
 
Bara vid första apporten upptäckte hon att jag stod kvar, och såg lite konfunderad ut, 

men sen spårade hon glatt vidare.

Var superfin i dom 2 vinklarna, 

vackert spår vid Mälarens kant💦💧💦💧💦
 
Sen vidare in i skogen för att släppa på Sheriffen...
 
Som denna dag gjorde ett superfint upptag, och kom iväg åt rätt håll⭐️⭐️
 
Nöjda glada hundar, som fick avsluta med plask och lek💧💦💧💦💧
   
Sen blev det mys i soffan resten av kvällen för att titta på SM-finalen i hästhoppning.

 

Åsså vart det måndag, och på dagen 1 år sedan Olsson och hennes 8 syskon såg dagens ljus för första gången..♥️

   
Det var otroligt roligt att vara valpspekulant på kennel Mixalex.

Dom gjorde en grupp på FB, där det varje dag, flera gånger om dagen lades upp bilder och filmer på valparna redan från dag 1.

Det gjorde så att man verkligen kunde följa valparnas utveckling, och redan från början fastnade jag för en valp, som skulle vara den största favoriten i flera veckor, och det var inte Olsson😜

Det var 7 tikar i kullen, och alla hade olika färger på halsbanden, så man såg skillnad på dom, men jag väljer att inte skriva färgerna, utan jag kallar min första favorit för "ettan"

 

Ettan gillade jag från början, för jag tyckte hon var den som tog för sig mest tex när det kom till att äta, hon verkligen krigade sig fram till tutten och kravlade sig fram över dom andra.

Så hon var som sagt en favorit ända fram tills ungefär drygt V5, då började jag se lite egenskaper hos henne, som jag inte alls var så förtjust i.

Och det är därför jag inte vill skriva ut färgerna, för alla valparna var väldigt jämna, det var bara att jag såg något som gjorde att jag började tveka..

Alla har ju olika saker man letar efter hos en valp, och vad som passar oss, kanske inte alls tilltalar någon annan.

 

Så då började jag spana mer på den som var min andra favorit, och hennes färg kan jag skriva ut, för hon var lila, och skulle sen komma att bli fröken Olsson💜

 

Så när vi åkte ner för att titta på valparna när dom var 6 veckor, så var det helt klart Lila💜 som var favoriten...

 

MEN, när vi suttit ute med valparna i hagen i flera timmar, fick både Thomas och jag upp ögonen för en av tikarna, som jag inte alls fastnat för på filmerna.

Så nu blev det genast jättesvårt, och som sagt, det var en väldigt jämn kull.

Men det var fyra av dom, som vi ändå fastnade lite extra för, 

så då tog vi dom fyra med oss inomhus för att umgås i ny miljö.

 
Och då plötsligt såg man andra saker, som vi inte sett utanför, och den som vi fastnade mest för därute, var inte alls en självklarhet längre, utan återigen var det lilla Lila💜 som stack ut mest.🤔

Vi var ganska konfunderade när vi lämnade Lyckevallen efter en hel dags hängande med supergoda valpar och deras härliga mamma Cobra

 
Men efter diskuterande hemma, där Thomas och jag faktiskt var oense, så sa han att det var jag som fick fatta beslutet eftersom det var min hund.

Anledningen till att Thomas var tveksam, var att hon var så liten jämfört med sina syskon...

 

Men efter ännu mer bollande fram och tillbaka med uppfödaren, så enades vi om att det var lilla Lila💜som skulle flytta hem till oss på Sjövreten.

 
Och det har vi inte ångrat för en sekund♥️
Olsson är verkligen en superhärlig individ, och det verkar alla valparna vara, och alla förare är så nöjda med just sin hund, precis som det ska va!

 

 Så, hur har då 1-årsdagen firats kalas 🥳 

Hmmm, kanske började inte dagen på bästa sätt😊

Eller jo, Thomas scootr och badade precis som vanligt, men sen tog hemska häxan till matte över rodret, och åkte till veterinären för att födelsedagsbarnet skulle få sin 1-års vaccination...

 
Ska hon behöva ta spruta på sin födelsedag???  bara skrek Jonna i telefonen när jag berättade för henne😂🤣

Men Olsson var inte speciellt brydd över det, hon har ju inga dåliga erfarenheter av veterinärmottagningar.

Tvärtom, hon tyckte det var skitspännande, och där var massor med trevliga människor som hälsade på henne.

Självaste sprutan 💉 tror jag inte ens hon kände av.

 

Sen på kvällen blev det desto roligare.

Jag är ju verkligen rastlös på dagarna, så hemskt när jag inte kan göra något vettigt.

Hajja skillnaden på känslan när man ska ha Fyra veckors semester, man räknar och njuter av 29 lördagar på rak...

Inte riktigt samma känsla att vara sjukskriven i Fyra veckor, det blir liksom inga 29 raka lördagar fyllda med rolig hundträning.

Istället blir det 5 ganska långtråkiga vardagar på rak, och sen 2 roliga helgdaga, men sen börjar det om igen.

 

Visst, jag har försökt åka iväg med hundarna nånstans varje dag, antingen så att dom fått bada, eller springa av sig på någon äng.

Och Glock har fått valla lite varje dag

   

Men jag skulle vilja kunna göra något med Olsson också.

Så jag satte mig ner och tog en funderare🤔  och plötsligt slog det mig,,

Specialsök, det måste ju en handikappad kvinna kunna göra med sin hund?

Iallafall i allra första nybörjarstadiet...
Så jag kontaktade den SBK-utbildade instruktören i Sverige, som verkar ha mest kunskap och erfarenhet av det hela, och frågade om hon ville hjälpa mig att komma igång.

Och höll på att börja grina av Lycka🍀 när jag fick ett ja till svar⭐️

Så på vägen hem från veterinären inhandlades nya kongar...

 
Och strax efter 16 i eftermiddags begav oss Olsson och jag iväg till Botkyrka BK för en introduktion i specialsökets ädla konst.

Bilden är från fikat efteråt....

 

Å va kul det verkar, jag är aspepp, och håller som bäst på att styra upp en kurs med denna duktiga instruktör.

 

Jag tycker inte vi höll på så länge, men Olsson är ganska utslagen här hemma nu.

Hundarna ligger och väntar på att middagen skall serveras kl 19.00, och annars brukar Hickan ligga på helspänn nedanför diskbänken medans maten goar till sig...

Men ikväll är hon utslagen...♥️

 

 Kvällens middag, kommer födelsedagen till ära att toppas med gårdagens lammfilérester...

Glock får också smaka.

Det är dom värda, våra Underbara hundar som ger oss så mycket glädje...♥️♥️

Lilla Frk Lila💜första dagen hemma, tänk så rätt det kan bli💜💜